Att vara på koloni och läger med eller utan egna assistenter
Jag lyssnade på ett inslag från radio Värmland. Det handlade om en barnkoloni för ungar med olika funktionsnedsättningar och jag kastades tillbaka till min egen barndom. Somrarnas koloni och lägerverksamhet var det bästa jag visste med somrarna, när jag var så där 11 12 år, och fram till 20. Vad var det som tjusade så med läger och kolonier? Jag var ju internatskoleunge och borde varit trött på att sova borta. Ändå var sommarens lägerverksamhet höjdpunkten på lovet. Förutom en massa kul aktiviteter tror jag att lägren var vår första erfarenhet av personlig assistans. För i alla fall på DHR:s läger hade varje unge en egen medhjälpare. Vilket gav en frihet, som inte var vardagsmat. Lägren var på det sättet en möjlighet att testa gränser, hitta på bus och annat förpubertalt. Senare när man kom upp i tonåren, blev naturligtvis det här med sex och tjejer intressant och ja jag fick min första kyss på ett läger och ja jag dansade mitt livs enda tryckare på ett läger samma kväll so...