Assistansbruk med LSS-Partner

 Av Håkan Högberg, LSS-Partner i juli 2026 När ni läser detta är jag inne i min första semestervecka 2026. Troligen min sista långa semester innan pensionen väntar nästa höst. Det känns lite märkligt att skriva. Nyss tyckte jag att pensionärer var människor som såg gamla svartvita filmer frivilligt. Men i stället för att fundera alltför mycket över hur fort åren har gått har jag bestämt mig för att göra något annat. Jag ska vara turist i min egen stad. Göteborg är en stad som människor reser långt för att besöka. Själv har jag bott här större delen av mitt vuxna liv. Ändå finns det platser som jag mest har passerat på väg någon annanstans. Därför ska jag under några veckor försöka se Göteborg med en turists blick. Parker och gångstråk   Kulturfarbror på sommarbete. Om vädret samarbetar tänker jag börja med parkerna. Slottsskogen är en favorit. Där finns breda gångvägar, gott om sittplatser och många möjligheter att bara stanna upp en stund. Trädgårdsföreningen ...

    Göteborg är på många sätt en enklare stad att leva i med rullstol än för 25 år sedan. Samtidigt kräver varje utflykt fortfarande planering, tålamod och reservlösningar. Mellan tillgänglighet i teorin och i praktiken finns ett glapp som präglar hela vardagen. Göteborg har blivit bättre me n inte bra © H.Högberg LSS-Partner.2026 Att röra sig – ett vardagsäventyr med hinderbana Att röra sig i lokalsamhället beskrivs ofta som något självklart. Man “går en sväng”, “slinker in”, “tar en kaffe”. För den som använder rullstol och har personlig assistans liknar samma aktiviteter snarare ett mindre projektarbete – gärna med planering, bemanning och riskanalys. I teorin är det offentliga rummet till för alla. I praktiken verkar det ofta byggt för människor som är rörliga, smala, snabba och utrustade med simultanförmågan att balansera en latte, öppna en tung dörr och småprata samtidigt. Den som inte passar in i mallen får istället träna på problemlösning: Hur hög är trot...

  Har du hört någon säga: ’Där kommer en Permobil’? Som om hjulen rullar själva! Men bakom varje hjälpmedel finns en människa – med humor, mål och en resa att göra. Och ibland leder den resan till oväntade samtal på spårvagnen. Läs vår krönika om respekt, hjul och små möten som gör Göteborg lite varmare. Är jag en rullstol eller en människa Har du varit med om det? Någon pekar och säger: ”Titta, där kommer en Permobil!” Det låter nästan som om fordonet har fått eget liv. Som om det är ute på promenad helt själv. Jag brukar tänka: ”Nej, det är inte en Permobil som kommer. Det är en människa – i en Permobil.” Det är en liten skillnad i ord, men en stor skillnad i respekt. För bakom hjulen finns alltid en person. Vi är inte våra hjälpmedel, lika lite som någon är sin cykel eller sin bil. Men låt oss vara ärliga: hjulen är viktiga. För oss som rullar är de biljetten till frihet. Och ibland är friheten en spårvagnsresa genom stan. Där börjar nästa kapitel i den här krönikan – s...