Inlägg

Halkvarning, värmeslag och kollektivtrafikens ramper

Bild
    Snökaos, värmeslag och stoppade bussramper. Vädret sätter gränser – men det är människorna runt omkring som avgör om vardagen ändå fungerar. I snö och hetta, livet går vidare  Av Håkan Högberg, LSS-Partner     Sommarhetta – när asfalt blir klister Många av oss med funktionsnedsättning mår bra av värme. - Jag gör det inte. Asfalten är så het att däcken luktar smält gummi och man hör hur däcken klibbar mot underlaget. Ljuset blir för skarpt. Hjärnan känns som kokt spagetti. Ögonen svullnar och färgas röda som stoppljus. Synen påverkas. I de stunderna önskar jag ibland att det fanns en styrenhet även för assistenterna på Permobilen. Jag är lika beroende av mina assistenter sommartid som vintertid. Livet går på ultrarapid. Jag behöver ofta kognitivt stöd redan i vanliga fall, men i värmen slår hjärntröttheten till med full kraft. Min motorik blir sämre. Jag blir, helt enkelt, en mycket förvirrad och ganska matt gammal man.  Man kunde...

Assistansens dag Vi firar friheten

Bild
  Assistans är frihet badge från 2027 Tänk dig att inte kunna välja när du ska duscha, äta eller gå ut. Så såg vårt liv ut innan assistansen. I dag är det annorlunda – och det finns all anledning att fira. I dag är det Assistansens dag. För mig är det en dag värd att fira. Den handlar om frihet, val och om att kunna leva sitt liv som andra. Jag var med innan personlig assistans blev verklighet. Då var den mest en idé. I dag är den en av de viktigaste reformerna för personer med stora funktionsnedsättningar. Jag brukar skämta om att vi borde ha en särskild bakelse för dagen. Något som symboliserar friheten. För det är just frihet som personlig assistans ger. Tiden före assistansen På 1980-talet hade jag hemtjänst. Jag bodde i Linköping och fick hjälp två gånger i veckan. Totalt åtta timmar. Under den tiden skulle allt hinnas med. Vi handlade, lagade mat, städade och jag fick hjälp att duscha. Det fungerade, eftersom jag inte visste hur det kunde vara annars. Men det var också ...

Ensamhetens hundar sliter – trots ständig närvaro

Bild
  Håkan Högberg-LSS-Parter  Av Håkan Högberg, LSS-Partner Jag besökte en god vän som haft en tuff tid. Hen har haft personlig assistans i 30 år. På senare tid har hälsan sviktat och orken minskat. När jag skulle gå började hen gråta. Orden kom trevande: det var så svårt – och så ensamt. Det är lätt att tro att ensamhet inte finns där det alltid finns människor. Men den här texten handlar om just det: hur ensamhet kan finnas mitt i ett rum fullt av människor. Personlig assistans är en stor trygghet – och har för många inneburit helt nya möjligheter till ett aktivt liv. Men den tar inte bort ensamheten. Den kan ha flera orsaker. Vänskap och relationer är inte samma sak Som assistansberättigad sedan många år vet jag att relationen till assistenter kan vara varm och nära. Vi pratar, skrattar och delar vardag. Det är ofta fina möten. Men det är också ett arbete. Det är människor som får betalt för att vara där. Det har lärt mig en viktig sak: Kärlek på tjänstetid och...

Känslan av att vara till besvär

Bild
  Av Håkan Högberg, LSS-Partner I den här personliga krönikan delar jag, som medarbetare på LSS‑Partner och person med egen erfarenhet av personlig assistans, tankar om barndom, professionella möten och varför samtal, respekt och mänsklighet är avgörande – inte minst inom personlig assistans och LSS. En tidig lärdom Känslan av att vara till besvär har funnits med länge. Redan som mycket liten lärde jag mig, utan att någon sa det högt, att barn som krävde mer arbete inte alltid möttes med samma tålamod. Små barn läser vuxnas suckar och kroppsspråk bättre än man tror. Jag växte delvis upp på institution. Det var inte  en miljö av ständiga övergrepp. Fysiskt våld var sällsynt.  Men det var början av 1960‑talet och kunskapen om barns behov var begränsad. Jag lärde mig tidigt att det var klokt att vara lätt att ha att göra med. Så jag blev glad, pratglad och tog inte för mycket plats. Att vara med – men på andras villkor   Lek över skog och sten ©H. Högberg, L...

När döden kommer nära i assistanslivet

Bild
 av Håkan Högberg, LSS-Partner 2026 När döden kommer nära påverkas inte bara familj och vänner, utan också den personliga assistansen. Hur hanterar man sorg, gränser och ansvar när rollerna är både professionella och mänskliga Astrid Lindgren och hennes två systrar lär ha inlett många samtal med orden: ”Döden, döden.” Det kan låta drastiskt, men säger något djupt mänskligt. Döden är en del av livet. Den här texten handlar om vad som händer när döden kommer nära i den personliga assistansen – och om hur sorg, yrkesroll och ansvar flätas samman. När uppdragsgivaren sörjer Vi reagerar olika när någon dör. Mycket beror på relationen till den som har gått bort. Sorgen tar större plats när det gäller en nära anhörig eller vän än när döden rör någon längre bort. När jag själv har förlorat mina föräldrar har sorgen blandats med ett stort mått av praktik. Det fanns mycket att ordna: begravning, transporter och boendesituation. I båda fallen fanns det också personliga assistenter omkring m...

Arbetsleda i pyjamas en speciell konst

Bild
 Av Håkan Högberg, LSS-Partner När ditt hem är en arbetsplats och du själv är chefen. Att arbetsleda personliga assistenter handlar om ansvar, gränser och relationer – även efter att pyjamasen åkt på. Personlig assistans handlar om frihet. Om att kunna leva sitt liv på egna villkor. Men den handlar också om arbete, ansvar och relationer som inte liknar några andra. När hemmet är arbetsplatsen och vardagen är schemat uppstår ett ledarskap som sällan syns. Ett ledarskap som pågår även när dagen är slut och pyjamasen är på. När livet också är en arbetsplats Ledarskap pågår i pyjamas © LSS-Partner, Håkan Högberg 2026 För den som har personlig assistans finns inga tydliga gränser mellan arbete och privatliv. Samtidigt gäller det även för assistenter. Arbetspasset utspelar sig mitt i någon annans liv. I köket. I vardagsrummet. I bilen på väg någonstans. Det gör relationen nära, ibland stark, ofta fungerande. Men det gör den också känslig. För oss båda. För den ena är hemmet jobbet. För...

Att leva i Göteborg med rullstol och personlig assistans

Bild
    Göteborg är på många sätt en enklare stad att leva i med rullstol än för 25 år sedan. Samtidigt kräver varje utflykt fortfarande planering, tålamod och reservlösningar. Mellan tillgänglighet i teorin och i praktiken finns ett glapp som präglar hela vardagen. Göteborg har blivit bättre me n inte bra © H.Högberg LSS-Partner.2026 Att röra sig – ett vardagsäventyr med hinderbana Att röra sig i lokalsamhället beskrivs ofta som något självklart. Man “går en sväng”, “slinker in”, “tar en kaffe”. För den som använder rullstol och har personlig assistans liknar samma aktiviteter snarare ett mindre projektarbete – gärna med planering, bemanning och riskanalys. I teorin är det offentliga rummet till för alla. I praktiken verkar det ofta byggt för människor som är rörliga, smala, snabba och utrustade med simultanförmågan att balansera en latte, öppna en tung dörr och småprata samtidigt. Den som inte passar in i mallen får istället träna på problemlösning: Hur hög är trot...