Att vilja vara spontan – med ett helt assistansschema i släptåg
Spontanitet låter enkelt – tills man försöker vara spontan med ett helt assistansschema i släptåg. För många handlar det om att bara gå ut genom dörren. För oss med personlig assistans handlar det om planering, tajming och ibland ren akrobatik. Ändå är just spontaniteten ett av de tydligaste tecknen på frihet. Den här krönikan handlar om varför något så självklart kan vara så svårt – och varför det är värt att försvara. Spontanitet. Det där nästan magiska ögonblicket när man bara gör något utan att planera, utan att krångla, utan att först slå en snabb intern budgetkalkyl. För många är det en självklarhet. För oss som lever med personlig assistans är det en välbalanserad kombination av logistik, fingertoppskänsla och ren tur. En ögonblicksbild från början Jag tänker ibland på en scen från 1995, när personlig assistans fortfarande luktade nymålat och friheten kändes ny i händerna. Tina, som precis fått assistans, kommer in med ett stort leende. Kajsa hjälper henne att ta av sig kläderna...