Assistansbruk med LSS-Partner

  Av Håkan Högberg, LSS-Partner   Jag har svårt för ordet tacksamhet. Inte för att det är fel. Utan för att jag alltför ofta möter det just där det inte riktigt hör hemma. I sådant som egentligen inte är gåvor. Som personlig assistans. Där, i något som ska vara en rättighet, smyger sig tacksamheten ibland in och förändras. Den glider över i något annat. Skuld. Som om det inte räcker att få det stöd man har rätt till – man ska också visa att man förstår vad man fått. Och att man är tacksam nog.   Ett minne från Norge Jag tänker ibland på en resa jag gjorde till Norge med DHR. Att få se Skriet i verkligheten var något jag länge sett fram emot. När jag väl stod där var tavlan mindre än jag föreställt mig. Stillare. Men det jag minns tydligast är inte målningen. Det är hur jag fick se den. En assistent delade mitt intresse för konst. Hon löste det praktiska, men stannade inte där – hon pekade, tolkade, öppnade blicken. Vi möttes i något gemensam...

Av Håkan Högberg, LSS-Partner   x   " Två år utan hjälp – vad säger det om vårt samhälle?" Den här krönikan handlar om hur personlig assistans har gått från att vara en rättighet till att bli något som kommuner och Försäkringskassa har som mål att bevilja i så liten utsräckning de överhuvudtaget kan oavsett konsekvenserna för den enskilde medborgaren i behov av stöd”.  Den här krönikan handlar om hur personlig assistans har gått från att vara en rättighet till att bli något som kommuner och Försäkringskassa har som mål att bevilja i så liten utsräckning de överhuvudtaget kan oavsett konsekvenserna för den enskilde medborgaren i behov av stöd”.    Svårt att skriva – men nödvändigt Ibland är det svårt att skriva om personlig assistans. Ska jag berätta om allt som är svårt och orättvist? Människor som fått sin assistans indragen eller nedragen. Eller ska jag använda min över 30 år långa erfarenhet av att leva med personlig assistans för att ge en bild av vilken p...