Assistansbruk med LSS-Partner

 Av Håkan Högberg, LSS-Partner   1. Barndomens tomrum som aldrig riktigt lämnar oss Min berättelse om personlig assistans börjar långt innan assistansen. Den börjar på institution. På Bräcke Östergård och senare på Ekhaga. Vi barn hungrade efter närhet. ”Vi ville betyda något särskilt för någon av tanterna.” Jag minns hur jag satt utanför personalens omklädningsrum bara för att få se dem i sina privata kläder. Det var som att få en glimt av vilka de var när de inte var personal. Som om jag, för en kort stund, fick vara någon som betydde något. Det där tidiga tomrummet följer en genom livet. Det formar hur man knyter an, hur man söker trygghet och hur man förstår relationer. Det påverkar också hur man möter sina personliga assistenter — och hur nära relationen riskerar att bli. 2. När yrket kliver in i hemmet — och in i relationerna Familj, vänskap och assistans – tre relationer sida vid sida i vardagen. Det är lätt att tro att personlig assistans liknar andra jobb. M...

     Av Håkan Högberg, LSS-Partner Det finns stunder då hjärnan bara säger stopp – och då kan även den bästa assistansrelationen börja skava. Ett missat ord, en stressad blick eller en hjärntrött minut räcker för att kommunikationen ska fallera. I den här krönikan berättar jag om vad som händer när samspelet brister, hur konflikter uppstår i vardagen och vill man hitta tillbaka till varandra krävs det ofta ett arbete.   1. När hjärnan tar slut i kassan Det finns dagar då hjärnan bara säger stopp. För mig händer det när jag blir hjärntrött, ofta när jag försöker göra något som borde vara enkelt. En gång stod jag i en butik tillsammans med min assistent. Vi skulle bara betala och gå vidare. Men plötsligt orkade jag inte. Kortet fungerade inte, hjärnan fungerade inte och allt runt mig började kännas för mycket. Jag blev stressad och frustrerad, och i den stressen röt jag åt min assistent. Det var inte rätt av mig, och det är inget jag är stolt över.  Nä...

  Av Håkan Högberg, LSS-Partner I går ringde mobilen 07.10. Jag hade ställt alarmet för att hinna dricka kaffe innan jag skulle ringa vårdcentralen. Det finns få saker som slår känslan av att höra kaffebryggaren gå igång och sedan ta den första klunken medan dagen vaknar. Ofta tänker jag på hur mycket den stunden betyder för mig – och hur mycket makt över min egen tid jag faktiskt har.   Vissa styr sin egen tid – andra får den serverad med en åsikt     Det är lätt att glömma att detta inte är självklart för alla. För mig med personlig assistans är det möjligt. För andra, som har hemtjänst, kan samma sak vara en lyx. Tiden är mer än minuter Skillnaden mellan personlig assistans och hemtjänst beror till stor del på lagstiftningen. Socialtjänstlagen är en ramlag och har lägre krav på att ta hänsyn till individens önskemål. Den talar om skäliga levnadsförhållanden . LSS talar om goda levnadsvillkor . Det låter kanske som en liten skillnad, men den betyder...

Spontanitet låter enkelt – tills man försöker vara spontan med ett helt assistansschema i släptåg. För många handlar det om att bara gå ut genom dörren. För oss med personlig assistans handlar det om planering, tajming och ibland ren akrobatik. Ändå är just spontaniteten ett av de tydligaste tecknen på frihet. Den här krönikan handlar om varför något så självklart kan vara så svårt – och varför det är värt att försvara. Spontanitet. Det där nästan magiska ögonblicket när man bara gör något utan att planera, utan att krångla, utan att först slå en snabb intern budgetkalkyl. För många är det en självklarhet. För oss som lever med personlig assistans är det en välbalanserad kombination av logistik, fingertoppskänsla och ren tur. En ögonblicksbild från början Jag tänker ibland på en scen från 1995, när personlig assistans fortfarande luktade nymålat och friheten kändes ny i händerna. Tina, som precis fått assistans, kommer in med ett stort leende. Kajsa hjälper henne att ta av sig kläderna...

Personlig assistans handlar om människor, inte om rutiner. Det är i mötet mellan mig och mina assistenter som vardagen formas – i blickarna, i det tysta samspelet och i känslan av att någon faktiskt ser vem jag är och vad jag behöver. Det är en upplevelse jag delar med många som lever med assistans.      Personlig assistans ett samspel © 2026 Håkan Högberg, LSS Partner. Bilden genererad av Copilot  Det som gör vardagen möjlig Det pratas ofta om rutiner. Men om jag ska vara ärlig är det inte listor eller scheman som får min vardag att fungera. Det är människorna. De som är nära mig varje dag och som lär sig läsa mina signaler, mitt tempo och mina behov – ibland bättre än jag själv gör. Hur skapar man en sådan relation? För mig har det vuxit fram genom tillit. Genom att jag vågar berätta hur jag fungerar, men också genom att jag som uppdragsgivare skapar en tillåtande atmosfär. Jag vill lyssna på assistenten; de kommer ofta med idéer som gör vardagen enklare. Ju fler d...