Assistansbruk med LSS-Partner

 Av Håkan Högberg, LSS-Partner   1. Barndomens tomrum som aldrig riktigt lämnar oss Min berättelse om personlig assistans börjar långt innan assistansen. Den börjar på institution. På Bräcke Östergård och senare på Ekhaga. Vi barn hungrade efter närhet. ”Vi ville betyda något särskilt för någon av tanterna.” Jag minns hur jag satt utanför personalens omklädningsrum bara för att få se dem i sina privata kläder. Det var som att få en glimt av vilka de var när de inte var personal. Som om jag, för en kort stund, fick vara någon som betydde något. Det där tidiga tomrummet följer en genom livet. Det formar hur man knyter an, hur man söker trygghet och hur man förstår relationer. Det påverkar också hur man möter sina personliga assistenter — och hur nära relationen riskerar att bli. 2. När yrket kliver in i hemmet — och in i relationerna Familj, vänskap och assistans – tre relationer sida vid sida i vardagen. Det är lätt att tro att personlig assistans liknar andra jobb. M...

Texten har tidigare varit publicerad på LSS-Partners facebooksida Jag brukar ofta säga att jag är mer beroende av den tjänstgörande assistenten en jag är beroende av min fru. Ett absurt påstående, kan man tycka. Men jag står för det. Jag kommer att exempel, som förklarar hur jag menar. – Du vaknar på morgonen, med huvudvärk och dålig smak i munnen. Din partner börjar diskutera något som inte faller dig på läppen. Du blir så frustrerad av morgondiskussionen att du hoppar ur sängen, i kläderna och springer i väg till jobbet.   Vaknar på morgonen i samma tillstånd. Du och din assistent blir osams över något och assistenten stormar i väg. Det innebär att jag varken kommer upp i kläderna eller i väg till jobbet. I vilket fall får morgonkonflikten störst konsekvenser? Att bli gramse på sin partner eller att bli gramse med sin personliga assistent. Hustrun och en av hennes assistenter