Assistansbruk med LSS-Partner

  Håkan Högberg-LSS-Parter  Av Håkan Högberg, LSS-Partner Jag besökte en god vän som haft en tuff tid. Hen har haft personlig assistans i 30 år. På senare tid har hälsan sviktat och orken minskat. När jag skulle gå började hen gråta. Orden kom trevande: det var så svårt – och så ensamt. Det är lätt att tro att ensamhet inte finns där det alltid finns människor. Men den här texten handlar om just det: hur ensamhet kan finnas mitt i ett rum fullt av människor. Personlig assistans är en stor trygghet – och har för många inneburit helt nya möjligheter till ett aktivt liv. Men den tar inte bort ensamheten. Den kan ha flera orsaker. Vänskap och relationer är inte samma sak Som assistansberättigad sedan många år vet jag att relationen till assistenter kan vara varm och nära. Vi pratar, skrattar och delar vardag. Det är ofta fina möten. Men det är också ett arbete. Det är människor som får betalt för att vara där. Det har lärt mig en viktig sak: Kärlek på tjänstetid och...

    Göteborg är på många sätt en enklare stad att leva i med rullstol än för 25 år sedan. Samtidigt kräver varje utflykt fortfarande planering, tålamod och reservlösningar. Mellan tillgänglighet i teorin och i praktiken finns ett glapp som präglar hela vardagen. Göteborg har blivit bättre me n inte bra © H.Högberg LSS-Partner.2026 Att röra sig – ett vardagsäventyr med hinderbana Att röra sig i lokalsamhället beskrivs ofta som något självklart. Man “går en sväng”, “slinker in”, “tar en kaffe”. För den som använder rullstol och har personlig assistans liknar samma aktiviteter snarare ett mindre projektarbete – gärna med planering, bemanning och riskanalys. I teorin är det offentliga rummet till för alla. I praktiken verkar det ofta byggt för människor som är rörliga, smala, snabba och utrustade med simultanförmågan att balansera en latte, öppna en tung dörr och småprata samtidigt. Den som inte passar in i mallen får istället träna på problemlösning: Hur hög är trot...