Inlägg

Visar inlägg med etiketten LSS

Alla talar om miljarderna

Bild
  Av Håkan Högberg, LSS-Partner En berättelse som fastnade Alla talar om miljarderna - Vi vill bara leva Nyligen gav STIL ut rapporten Assistansen och miljardmyten . Den försöker reda ut vad som är myt och vad som är verklighet i diskussionen om fusk och kriminalitet inom den personliga assistansen. På ett av de många möten och rådslag jag genom åren deltagit i hos IFA minns jag särskilt en föreläsare från Skatteverket. Han talade om felaktiga utbetalningar inom socialförsäkringssystemet och menade att omkring tio procent kunde vara felaktiga, medan ungefär fem procent av dessa handlade om medvetet fusk. Översatt till assistansersättningen handlar det om stora pengar. Men frågan är inte om fusk förekommer. Frågan är hur säkra vi egentligen är på siffrorna när uppskattningarna ofta skiljer sig kraftigt från det som faktiskt kunnat bevisas. Att lura till sig assistansersättning är lika vidrigt som att lura sig till någon annan offentlig ersättning. Men trots åratal av deb...

Assistansskolan 1:1 – Vad menas egentligen med grundläggande behov?

Bild
Av Håkan Högberg, LSS Partner Det finns ord som de flesta människor aldrig funderar över. Ord som lever ganska anonyma liv i lagböcker, myndighetsbeslut och domstolsavgöranden. Sedan finns det ord som har makten att i ett enda slag förändra en människas hela vardag. Begreppet grundläggande behov hör till den senare kategorin. För den som har personlig assistans, väntar på ett beslut, är anhörig eller arbetar som personlig assistent dyker orden upp gång på gång. De finns i utredningar, i avslag, i omprövningar och i de samtal där människor försöker förstå hur assistanssystemet egentligen är tänkt att fungera. De flesta vet att de grundläggande behoven är viktiga, men betydligt färre vet varför de har blivit så helt avgörande. Tanken bakom assistansreformen För att förstå personlig assistans i dag behöver man först förstå de grundläggande behoven. Och för att förstå dem måste man gå tillbaka till den idé som en gång lade grunden för hela reformen. När lagen om stöd och service til...

Nätter med assistans – den osynliga verkligheten

Bild
  1.     Klockan fyra på natten är teorierna slut Jag har sedan många år problem med sömnen. Jag har svårt att somna och somnar sällan före klockan ett på natten. Nästan alltid vaknar jag sedan vid fyratiden. Har jag tur somnar jag om efter ett toalettbesök. Har jag otur vaknar jag pigg som ett spjut och måste lyssna på radio eller titta på något lagom monotont på surfplattan för att försöka somna om. Klockan fyra på morgonen är teorierna slut. Då återstår bara frågan om hjälpen finns där när man behöver den.   2.     De små behoven tar inte paus Egentligen är det dumt att tänka så, för behoven finns ju dygnet runt. Kroppen och hjärnan tar inte paus på natten. Man blir fortfarande törstig och behöver fortfarande gå på toaletten. De små behoven tar med andra ord inte paus åtta timmar varje natt, även om man som assistansberättigad ibland skulle önska att det vore så. Många nätter när jag har legat vaken och behövt hjälp flera gånger ha...

Vem får nyckeln till ditt liv? – Att rekrytera personliga assistenter

Bild
Vem får nyckeln till ditt hem Av Håkan Högberg, LSS-Partner Att rekrytera personliga assistenter Att rekrytera personliga assistenter är både viktigt och krävande. För egen del har det alltid känts som ett litet intrång i privatlivet. Därför har jag med åren valt att överlåta det mesta av förarbetet till LSS-Partners kontor. I dag deltar jag främst i intervjuerna och introduktionen. Resten sköts av min uppdragsansvariga Emma. Det är ett val jag gjort och som jag när som helst kan ändra på. Det jag minns bäst från mina första år med personlig assistans är inte lagparagrafer eller myndighetsbeslut. Jag minns människor. Jag minns nervositeten inför de första rekryteringarna. Jag minns känslan av att försöka avgöra vem som skulle få en nyckel till mitt liv. Vem skulle fungera när vardagen skulle levas, dag efter dag? Nybörjarrekryteringar 1994 var personlig assistans fortfarande ny. Många av oss försökte förstå vad reformen faktiskt innebar. Jag arbetade då i ett projekt inom...

Att välja assistansanordnare: det viktigaste syns inte i broschyren

Bild
  När man ska välja assistansanordnare är det lätt att fastna i broschyrer, hemsidor och löften. Efter mer än trettio år som assistansanvändare har jag kommit fram till att det viktigaste sällan syns där. Det handlar om något betydligt svårare att mäta: förtroende. Under livet har jag gjort min beskärda del av mindre lyckade val. Jag har köpt tjänster som inte levde upp till förväntningarna, lockats av snygga presentationer och ibland fattat beslut som i efterhand visat sig vara fel. Med åren har jag lärt mig att de bästa besluten sällan handlar om vem som säljer bäst. De handlar oftast om att ställa rätt frågor från början. Det gäller inte minst när man ska välja assistansanordnare. För många människor är personlig assistans en förutsättning för att kunna leva det liv man själv vill leva. Den finns där när vardagen fungerar som den ska, men framför allt när den inte gör det. Därför är valet av assistansanordnare betydligt viktigare än många andra val vi gör i livet. Ändå...

Två duchar, milsvid skillnad

Bild
Av Håkan Högberg, LSS-Partner  Jag brukar säga att den tjänstgörande assistenten är viktigare för mig än alla mina vänner. Det brukar få folk att reagera. Och ja, det låter illa. Men det är också sant. Missförstå mig rätt. Ingen assistent är viktigare än min fru, min familj eller mina vänner. Det handlar inte om personen. Det handlar om funktionen. Utan assistans kommer jag inte upp ur sängen. Jag kommer inte till jobbet. Jag kan inte resa, handla eller träffa människor. Det är här paradoxen finns. Jag är beroende av andra människor för att kunna vara fri. Beroende är mänskligt Utan assistans inga resor och äventyr Vi talar ofta om självständighet som om det betyder att klara sig själv. Men ingen människa gör det. Vi är beroende av familj, vänner, arbetskamrater och alla de människor som får samhället att fungera. Skillnaden är att de flesta aldrig behöver tänka på det. Det är först när beroendet syns som omgivningen reagerar. När en vuxen person behöver h...

LSS- Visionen som försvann

Bild
  Friheten som flyttade in Det har gått mer än trettio år sedan LSS-reformen infördes. I dag är personlig assistans en självklar del av välfärden för många med omfattande funktionsnedsättningar. Så självklar att det ibland är lätt att glömma hur omvälvande reformen faktiskt var när den kom. LSS handlade inte bara om stöd. Den handlade om frihet. Den handlade om att vi med omfattande funktionsnedsättningar skulle få makt över våra egna liv. Inte längre vara hänvisade till institutioners, myndigheters eller professioners beslut, utan själva kunna avgöra hur vardagen skulle se ut. Det var inte bara en reform. Det var en ny människosyn. Jag minns en kväll för många år sedan. Min flickvän hade nyligen fått personlig assistans. När jag kom hem sent på kvällen kände jag doften redan ute på svalen. Kanelbullar. När jag öppnade dörren stod hon i köket tillsammans med sin assistent. Mjöl på bänken. En deg på jäsning. Skratt som fyllde rummet nästan lika mycket som doften ...

Att fylla på en termos, hur svårt kan det vara?

Bild
  När man har personlig assistans delas vardagen med många människor. Det skapar trygghet och stöd, men också en ständig balansgång mellan egna önskemål och andras rutiner. Ibland räcker en bortglömd termos för att illustrera ett större dilemma: vems hem är det egentligen? Jag har länge varit irriterad på att det går åt så mycket kaffe hemma hos mig. Inte för att jag eller mina assistenter dricker kopiösa mängder. Problemet är att det alltid verkar bryggas kaffe som om vi väntade besök av ett mindre kompani. Några timmar senare står kannan där med sitt halvljumna innehåll. Då åker kaffet ut i vasken och en ny omgång sätts på. Till slut fick jag en idé. Jag köpte en större termos. Tanken var enkel. När kaffet är klart häller man över det i termosen. Sedan håller det sig varmt resten av dagen. Mindre svinn, mindre arbete och bättre kaffe. Men efter köpet upptäckte jag något intressant. Det är förvånansvärt svårt att införa nymodigheter. Trots att jag har bett mina assis...

Alla är överens ingenting händer

Bild
  Av Håkan Högberg LSS Partne Det finns en gammal föreställning om att politiska problem beror på att människor tycker olika. Men den personliga assistansen har hamnat i en betydligt märkligare situation. Här tycks allt fler vara överens om vad som är fel, medan allt färre verkar kunna förklara varför så lite görs åt det.   Alla inom politiken verkar veta vilken väg som behöver tas när det gäller den personliga assistansen. Frågan är varför resan aldrig börjar.     Ett ovanligt politiskt problem I vanliga fall brukar politik handla om oenighet. Någon vill gå åt höger, någon åt vänster. Någon ser ett problem, någon annan menar att problemet är överdrivet eller inte existerar alls. Men inom den personliga assistansen har en märklig situation uppstått. Här verkar nästan alla vara överens. Kommuner beskriver svårigheterna. Assistansanordnare beskriver dem. Branschorganisationer beskriver dem. Fackliga företrädare beskriver dem. Brukarrörelsen beskriver de...

Tacksamhet utan skuld

Bild
  Av Håkan Högberg, LSS-Partner   Jag har svårt för ordet tacksamhet. Inte för att det är fel. Utan för att jag alltför ofta möter det just där det inte riktigt hör hemma. I sådant som egentligen inte är gåvor. Som personlig assistans. Där, i något som ska vara en rättighet, smyger sig tacksamheten ibland in och förändras. Den glider över i något annat. Skuld. Som om det inte räcker att få det stöd man har rätt till – man ska också visa att man förstår vad man fått. Och att man är tacksam nog.   Ett minne från Norge Jag tänker ibland på en resa jag gjorde till Norge med DHR. Att få se Skriet i verkligheten var något jag länge sett fram emot. När jag väl stod där var tavlan mindre än jag föreställt mig. Stillare. Men det jag minns tydligast är inte målningen. Det är hur jag fick se den. En assistent delade mitt intresse för konst. Hon löste det praktiska, men stannade inte där – hon pekade, tolkade, öppnade blicken. Vi möttes i något gemensam...