Assistansbruk med LSS-Partner

    När budgeten blir gud försvinner medmänskligheten i LSS Efter trettio år inom funktionsrättsfrågor har jag sett rättigheter växa fram – och jag har sett dem långsamt urholkas. Idag styrs vårt land av en märklig paradox: lagen säger en sak, men verkligheten styrs av klockslag och budgetramar. När kontrollen blir viktigare än medmänskligheten förvandlas frihetsreformer till byråkratiska nålsögon. Min glöd är precis densamma som när jag började, men i praktiken är rätten att styra sitt eget liv idag långt ifrån den verklighet jag möter i min vardag på LSS-Partner. Skillnaden mellan liv och existens Skillnaden mellan LSS och Socialtjänstlagen är inte bara juridisk – den är existentiell. LSS gav människor makten att själva välja vem som hjälper dem, när och hur. I hemtjänsten är det däremot kommunen som håller i fjärrkontrollen. Att få välja när man vill gå upp, vem som kommer in i ens hem och hur maten lagas är ingen lyxvara. Det handlar om mänsklig värdighet. Ändå visar s...

  Jag lyssnade på ett inslag från radio Värmland. Det handlade om en barnkoloni för ungar med olika funktionsnedsättningar och jag kastades tillbaka till min egen barndom. Somrarnas koloni och lägerverksamhet var det bästa jag visste med somrarna, när jag var så där 11 12 år, och fram till 20. Vad var det som tjusade så med läger och kolonier? Jag var ju internatskoleunge och borde varit trött på att sova borta. Ändå var sommarens lägerverksamhet höjdpunkten på lovet. Förutom en massa kul aktiviteter tror jag att lägren var vår första erfarenhet av personlig assistans. För i alla fall på DHR:s läger hade varje unge en egen medhjälpare. Vilket gav en frihet, som inte var vardagsmat. Lägren var på det sättet en möjlighet att testa gränser, hitta på bus och annat förpubertalt. Senare när man kom upp i tonåren, blev naturligtvis det här med sex och tjejer intressant och ja jag fick min första kyss på ett läger och ja jag dansade mitt livs enda tryckare på ett läger samma kväll so...

Tobias Holmberg   Världen är full av ytligt bekanta. En av dem jag uppskattar är Tobias Holmberg, en vänsterpartist från Östergötland, som också är en del av aktivist gänget, när det gäller rätten till personlig assistans. Han intervjuas på Assistanskoll om livet under  Covid 19. Tobias menade att det är riskgrupperna som fått betala för att majoriteten ska komma så lindrigt undan som möjligt. Tobias har haft COVID 19 men hade tur då han klarade av att vara hemma under sjukdomstiden. Under pandemin har Tobias arbetat på distans. Hans nuvarande jobb är som politisk sekreterare för Vänsterpartiet i Linköping: -           Jag har blivit en fena på distansmöten säger Tobias.   Han menar att man känner av isoleringen i väldigt hög grad, då kraven på honom som är en i riskgrupperna är hårdare än det är på majoriteten av befolkningen. Han tycker att man lämnat de att de som tillhör riskgruppen åt sitt öde, för att majoritetss...