Assistansbruk med LSS-Partner

  Av Håkan Högberg, LSS-Partner   Jag har svårt för ordet tacksamhet. Inte för att det är fel. Utan för att jag alltför ofta möter det just där det inte riktigt hör hemma. I sådant som egentligen inte är gåvor. Som personlig assistans. Där, i något som ska vara en rättighet, smyger sig tacksamheten ibland in och förändras. Den glider över i något annat. Skuld. Som om det inte räcker att få det stöd man har rätt till – man ska också visa att man förstår vad man fått. Och att man är tacksam nog.   Ett minne från Norge Jag tänker ibland på en resa jag gjorde till Norge med DHR. Att få se Skriet i verkligheten var något jag länge sett fram emot. När jag väl stod där var tavlan mindre än jag föreställt mig. Stillare. Men det jag minns tydligast är inte målningen. Det är hur jag fick se den. En assistent delade mitt intresse för konst. Hon löste det praktiska, men stannade inte där – hon pekade, tolkade, öppnade blicken. Vi möttes i något gemensam...

  Empati behövs, men får inte spela någon roll . Det säger kanske mer om systemen än om människorna.   Av Håkan Högberg, LSS Partner Jag brukar säga att jag är socionom minus en C-uppsats. En av de saker som sitter kvar från utbildningen är att, skilja på empati och sympati. Att känna med är inte samma sak som att förstå och känna för. I ett professionellt sammanhang är empati inte något man “har” – det är något man använder. Det är en viktig utgångspunkt, men också en som ställer krav. Börjar man se empati som ett verktyg måste man också fundera över hur det används – och vad det gör med oss. När empatin möter systemet – myndigheter och tjänstemän Ibland känns det svårt med Empatin mitt i all byråkrati Att sätta sig i en annan människas situation betyder inte att man håller med eller ens sympatiserar. Men man försöker förstå hur världen ser ut därifrån. Det är kanske där empatin börjar. Och där blir den som svårast. Hos myndigheter förväntas empati finnas, men den måst...

    När budgeten blir gud försvinner medmänskligheten i LSS Efter trettio år inom funktionsrättsfrågor har jag sett rättigheter växa fram – och jag har sett dem långsamt urholkas. Idag styrs vårt land av en märklig paradox: lagen säger en sak, men verkligheten styrs av klockslag och budgetramar. När kontrollen blir viktigare än medmänskligheten förvandlas frihetsreformer till byråkratiska nålsögon. Min glöd är precis densamma som när jag började, men i praktiken är rätten att styra sitt eget liv idag långt ifrån den verklighet jag möter i min vardag på LSS-Partner. Skillnaden mellan liv och existens Skillnaden mellan LSS och Socialtjänstlagen är inte bara juridisk – den är existentiell. LSS gav människor makten att själva välja vem som hjälper dem, när och hur. I hemtjänsten är det däremot kommunen som håller i fjärrkontrollen. Att få välja när man vill gå upp, vem som kommer in i ens hem och hur maten lagas är ingen lyxvara. Det handlar om mänsklig värdighet. Ändå visar s...

  Av Håkan Högberg, LSS-Partner Göteborg Det pågår en förändring i den personliga assistansen som inte alltid syns utifrån, men som märks djupt i vardagen för alla berörda. Den handlar om tid – hur länge en assistent får arbeta, hur länge man måste vila och vad som inte längre går att göra undantag från . Personlig assistans i praktiken: En vardag som skuggas av "paragrafer." Det är i de här gränserna som verksamheten formas. När paragraferna skärps sker en tyst revolution i människors hem; ett liv som tidigare präglades av flexibilitet skuggas nu alltmer av strikta tidsregler. Och när reglerna ändras, förändras förutsättningarna för både den som har assistans och den som utför den. Vad är det som styr – EU, lag eller avtal? I grunden finns ett enkelt faktum: tiden är inte fri. EU sätter ett tydligt tak vilket innebär att en arbetstagare i genomsnitt inte får arbeta mer än 48 timmar per vecka, oavsett hur verksamheten ser ut. Den svenska arbetstidslagen bygger vidare på...

    Snökaos, värmeslag och stoppade bussramper. Vädret sätter gränser – men det är människorna runt omkring som avgör om vardagen ändå fungerar. I snö och hetta, livet går vidare  Av Håkan Högberg, LSS-Partner     Sommarhetta – när asfalt blir klister Många av oss med funktionsnedsättning mår bra av värme. - Jag gör det inte. Asfalten är så het att däcken luktar smält gummi och man hör hur däcken klibbar mot underlaget. Ljuset blir för skarpt. Hjärnan känns som kokt spagetti. Ögonen svullnar och färgas röda som stoppljus. Synen påverkas. I de stunderna önskar jag ibland att det fanns en styrenhet även för assistenterna på Permobilen. Jag är lika beroende av mina assistenter sommartid som vintertid. Livet går på ultrarapid. Jag behöver ofta kognitivt stöd redan i vanliga fall, men i värmen slår hjärntröttheten till med full kraft. Min motorik blir sämre. Jag blir, helt enkelt, en mycket förvirrad och ganska matt gammal man.  Man kunde...

  Assistans är frihet badge från 2027 Tänk dig att inte kunna välja när du ska duscha, äta eller gå ut. Så såg vårt liv ut innan assistansen. I dag är det annorlunda – och det finns all anledning att fira. I dag är det Assistansens dag. För mig är det en dag värd att fira. Den handlar om frihet, val och om att kunna leva sitt liv som andra. Jag var med innan personlig assistans blev verklighet. Då var den mest en idé. I dag är den en av de viktigaste reformerna för personer med stora funktionsnedsättningar. Jag brukar skämta om att vi borde ha en särskild bakelse för dagen. Något som symboliserar friheten. För det är just frihet som personlig assistans ger. Tiden före assistansen På 1980-talet hade jag hemtjänst. Jag bodde i Linköping och fick hjälp två gånger i veckan. Totalt åtta timmar. Under den tiden skulle allt hinnas med. Vi handlade, lagade mat, städade och jag fick hjälp att duscha. Det fungerade, eftersom jag inte visste hur det kunde vara annars. Men det var också ...