Assistansbruk med LSS-Partner

Korvgrillning på LSS-Partner Många assitenter har jobbat hos oss i många år   Många säger att personlig assistans är ett så kallat genomgångsyrke. Men det tycker inte jag. Om jag skulle uppskatta något slags medeltal när det gäller hur länge jag får behålla en assistent skulle jag säga att medelvärdet skulle ligga ungefär på 5 år. Naturligtvis har jag haft assistenter som bara stannat i några veckor. Men jag har också haft assistenter som jobbat med mig i 15 20 år och utan tvekan haft jobbet som personlig assistent som sitt primära arbete som man lagt en hel del stolthet i. Jag blir oerhört irriterad på att det finns en föreställning om att personlig assistans är ett okvalificerat jobb där saker och ting sköts lite hejsan hoppsan. Det företag som jag anlitar för min personliga assistans och också arbetar för, LSS-Partner i Göteborg har alltid haft kollektivavtal och haft ordnade relationer med facket. Om jag fick önska något när det gäller yrket personlig assistent, så vore det...

Texten har tidigare varit publicerad på LSS-Partners facebooksida Jag brukar ofta säga att jag är mer beroende av den tjänstgörande assistenten en jag är beroende av min fru. Ett absurt påstående, kan man tycka. Men jag står för det. Jag kommer att exempel, som förklarar hur jag menar. – Du vaknar på morgonen, med huvudvärk och dålig smak i munnen. Din partner börjar diskutera något som inte faller dig på läppen. Du blir så frustrerad av morgondiskussionen att du hoppar ur sängen, i kläderna och springer i väg till jobbet.   Vaknar på morgonen i samma tillstånd. Du och din assistent blir osams över något och assistenten stormar i väg. Det innebär att jag varken kommer upp i kläderna eller i väg till jobbet. I vilket fall får morgonkonflikten störst konsekvenser? Att bli gramse på sin partner eller att bli gramse med sin personliga assistent. Hustrun och en av hennes assistenter

  Jag och min mor - 1963 Jag är över sextio år och man kan lugnt säga att mitt liv har kantats av flera förbättringar om man lever med funktionsnedsättning. Tre reformer utmärker sig som extra viktiga. 1963 - Införande om skyldighet för kommunerna att anordna grundskola för elever med rörelsehinder. 1969 Införande av krav på fysisk tillgänglighet i bygglagstiftningen. 1994 Införandet av LSS och LaSS. 1963 fastslogs alltså dels att vi var kommuninvånare, dels att vi är bildningsbara. 1969 blev vi synliggjorda som en grupp medborgare med rätt att röra oss i det offentliga rummet och 1994 blev vi myndiga att själva fatta beslut kring vår egen kropp. Vår rätt till personlig assistans. Men reformerna har de senaste 15–20 åren tappat i styrka. Rätten att bestämma över vår kropp och vårt vardagsliv försämras. Färre och färre beviljas personlig assistans. Skrämmande många förlorarar också sin redan beviljade assistans. Jag skulle säga att många skjuts tillbaka till ett liv som på 70-tale...