Assistansbruk med LSS-Partner

 Av Håkan Högberg, LSS-Partner i juli 2026 När ni läser detta är jag inne i min första semestervecka 2026. Troligen min sista långa semester innan pensionen väntar nästa höst. Det känns lite märkligt att skriva. Nyss tyckte jag att pensionärer var människor som såg gamla svartvita filmer frivilligt. Men i stället för att fundera alltför mycket över hur fort åren har gått har jag bestämt mig för att göra något annat. Jag ska vara turist i min egen stad. Göteborg är en stad som människor reser långt för att besöka. Själv har jag bott här större delen av mitt vuxna liv. Ändå finns det platser som jag mest har passerat på väg någon annanstans. Därför ska jag under några veckor försöka se Göteborg med en turists blick. Parker och gångstråk   Kulturfarbror på sommarbete. Om vädret samarbetar tänker jag börja med parkerna. Slottsskogen är en favorit. Där finns breda gångvägar, gott om sittplatser och många möjligheter att bara stanna upp en stund. Trädgårdsföreningen ...

Av Håkan Högberg, LSS-Partner Vänskap följer inga givna regler. Vissa människor stannar bara en kort tid i våra liv, medan andra lämnar spår som finns kvar i årtionden. Den här krönikan handlar om vänskap, tillhörighet och varför några människor fortsätter att följa oss långt efter att våra vägar skilts åt. En vän som spegel "En vän är ett annat jag." Orden tillskrivs Aristoteles. Kanske har de levt kvar i över två tusen år därför att de fortfarande väcker frågor. Vad är det egentligen vi känner igen hos en vän? Oss själva eller någon som är helt annorlunda? Vänskap är märkligt. Vi väljer inte våra föräldrar, syskon eller släktingar. Men våra vänner väljer vi själva. Samtidigt förändras vänkretsen genom livet, ofta så långsamt att vi knappt märker det. När jag ser tillbaka tänker jag på alla olika sorters vänner som funnits i mitt liv: barndomsvänner, brevvänner, folkhögskolevänner, föreningsvänner, arbetskamrater och Facebookvänner. Några har försvunnit längs väg...

Göteborg kallar det frihet – men låser in nyckeln i ett parkeringshus. När färdtjänstresor krymper till 28 per år och taxorna skjuter i höjden, blir varje tur en dyrköpt chans att lämna hemmet. Är det här ett transportsystem – eller en social frysbox? Taxorna upp – resorna ner Rätten att röra sig i Göteborg en dyr historia Göteborg kallar det frihet – men låser in nyckeln i ett parkeringshus. Färdtjänsten, som ska ge rörelsefrihet, har blivit en kylig kompromiss. Resorna har rasat. 2024 gjorde färdtjänstresenärer i Göteborg i snitt 28 resor per år. Rikssnittet är 32. Du får tillstånd, du får bilen – men nästan inte köra. [regionfakta.com] I februari 2024 kom nya taxor. Högkostnadsskydd infördes, men månadskortet försvann. 17 000 göteborgare drabbades. Några jublade över ”rättvisa”, andra undrade om politikerna förstod följderna. Nu kostar en kort resa 52–65 kr i lågtrafik och 65–78 kr i högtrafik – plus kilometeravgift om du lämnar kommunen. Samtidigt minskar antalet resor. [...

Jag med kära "arbetskamraten" Hampus.   Vi människor är lika och att få till stånd bra personlig assistans handlar mycket om att få till stånd en fungerande relation mellan dig som arbetar som personlig assistent och dig som har personlig assistans. Personligen försöker jag ha ett förhållningssätt till mina assistenter att de är goda arbetskamrater, och medmänniskor, inte vänner eller robotar. När jag föreläser slår det mig att jag ofta kan hålla i princip samma föreläsning för personliga assistenter som för assistansberättigade. Jag tror att detta beror på att vi människor är ganska lika. Att få till stånd bra personlig assistans handlar mycket om att få till stånd en fungerande relation mellan den personliga assistenten och den assistansberättigade.  Själva yrket personlig assistent skapades för att tillgodose två djupt mänskliga behov/ mål . Nämligen behovet av självbestämmande i det egna vardagslivet och behovet av att ha en kontinuitet när det gäller vilka människor man ...