Assistansbruk med LSS-Partner

  När en personlig assistent, som varit en del av din vardag under lång tid, slutar, kan det kännas som att förlora en vän. Hur hanterar man denna känslomässiga separation samtidigt som man förblir professionell? Hur bär man sig åt för att det inte ska vara så jobbigt för den personliga assistenten eller uppdragsgivaren. Hur ska man förhålla sig? Personlig assistans innebär ofta att man bygger starka band med sina assistenter. När en assistent som arbetat länge och som man stått nära, väljer att sluta, kan det vara en känslomässig berg-och-dalbana Kan man på något sätt påverka processen och göra den mindre smärtsam för bägge parter? En nära relation som kan vara personlig men inte privat I mina föreläsningar brukar jag säga att kontakten med en personlig assistent kan liknas vid en kärleksrelation. Först är man i en förälskelsefas och tycker att den nya assistenten är fantastisk, utan att se några problem. Efter förälskelsefasen kommer en tid när man upptäcker att partnern inte ä...

  Som introvert söker man ofta lugnet och ensamheten. Men när man har en funktionsnedsättning som kräver personlig assistans, blir ensamhet en lyx. Hur kan man förena behovet av avskildhet med det sociala samspel som är en naturlig del av att ha assistans?  Hur hittar man en balans mellan det privata och det personliga om man hela tiden rör sig i en annan persons mest intima sfär. Två världar kolliderar   Att vara introvert innebär ofta att man trivs bra i sitt eget sällskap. Men vad händer när ensamhet inte är ett alternativ?  Som person med funktionsnedsättning och behov av personlig assistans lever man i en ständig balans mellan det egna behovet av avskildhet och det sociala samspel som krävs för att få vardagen att fungera.  Å ena sidan längtar vi efter ensamhet och tid för oss själva, å andra sidan är vi beroende av andra för att klara av vardagen. Hur kan vi förena dessa två behov? Kanske handlar det om att hitta kreativa lösningar, som att planera in egen...