Assistansbruk med LSS-Partner

 Av Håkan Högberg, LSS-Partner   1. Barndomens tomrum som aldrig riktigt lämnar oss Min berättelse om personlig assistans börjar långt innan assistansen. Den börjar på institution. På Bräcke Östergård och senare på Ekhaga. Vi barn hungrade efter närhet. ”Vi ville betyda något särskilt för någon av tanterna.” Jag minns hur jag satt utanför personalens omklädningsrum bara för att få se dem i sina privata kläder. Det var som att få en glimt av vilka de var när de inte var personal. Som om jag, för en kort stund, fick vara någon som betydde något. Det där tidiga tomrummet följer en genom livet. Det formar hur man knyter an, hur man söker trygghet och hur man förstår relationer. Det påverkar också hur man möter sina personliga assistenter — och hur nära relationen riskerar att bli. 2. När yrket kliver in i hemmet — och in i relationerna Familj, vänskap och assistans – tre relationer sida vid sida i vardagen. Det är lätt att tro att personlig assistans liknar andra jobb. M...

  Att leva med personlig assistans är nyckeln till frihet – men det är också en social balansakt utan motstycke. För hur gör man när ens egen assistent och bästa kompisens assistent plötsligt hamnar i ett djupare samtal än man själv gör med sin vän? Och går det egentligen att vara en "mönster i tapeten" i någons vardagsrum? Följ med in i en vardag fylld av tacksamhet, oväntade filmdiskussioner och konsten att inte kliva varandra på tårna i livets sociala dans.   Att leva med personlig assistans är en märklig paradox. Å ena sidan är det nyckeln till den totala friheten och ett självständigt liv. Utan mina assistenter hade min vardag antagligen sett helt annorlunda ut. Mitt sociala liv hade förmodligen bestått av att vänta på hemtjänstens klockade besök för att ens komma utanför dörren, eller att sitta i ett gruppboendes gemensamma matsal och hoppas på att någon vill spela Fia med knuff. Tack vare assistansen kan jag istället vara en del av världen på mina egna villkor; j...

Med Amanda Svensson som litterär röst lllustration med hjälp av Copilot © Håkan Högberg och LSS-Partner 2025.  Samhällets syn på funktionsnedsättning – från lagtext till livsvillkor Under perioden 2000–2025 har samhällets syn på funktionsnedsättning fortsatt att utvecklas. Från att ha formulerat rättigheter i lagar och policydokument, har fokus alltmer riktats mot hur dessa rättigheter faktiskt förverkligas i människors vardag. Det handlar om tillgänglighet, delaktighet och respekt – men också om att utmana kvarvarande normer och strukturer. Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) har varit central under hela perioden. Den ger rätt till personlig assistans, ledsagning, kontaktperson och andra insatser som ska möjliggöra ett självständigt liv. År 2009 ratificerade Sverige FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, vilket ytterligare förstärkte individens rätt till jämlikhet. Men trots dessa framsteg har många vittnat om att rätt...

   Del 1: 1860–1940 – Mellan nytta och nåd Med Selma Lagerlöf som litterär röst 1.1 Samhällets syn på funktionsnedsättning – mellan nytta och utestängning Under perioden 1860 till 1940 präglades Sveriges samhällsutveckling av industrialisering, urbanisering och nya idéer om arbete, utbildning och produktivitet. I denna omvandling blev funktionsnedsättning ofta synonymt med avvikelse – något som inte passade in i den nya samhällsordningen. Den som inte kunde arbeta, gå i skola eller leva självständigt betraktades som ett problem att hantera snarare än en människa att inkludera. Barn med intellektuell funktionsvariation kallades "idioter" eller "sinnesslöa", och betraktades som obildbara. De fick sällan tillgång till utbildning och placerades ofta på fattighus, hospital eller särskilda anstalter. Dessa institutioner var inte bara platser för vård – de var också verktyg för kontroll. Livet där präglades av disciplin, isolering och brist på självbestämmande. Männis...

  :  ©Håkan Högberg, LSS-Partner Genererad Gemini 2025   Vad betyder det egentligen att leva ett självständigt liv – på riktigt?   För oss som har personlig assistans är det inte bara en fråga om att få hjälp med det praktiska. Det handlar om att kunna vara spontan, bygga relationer, arbeta, skapa, älska – och göra det på sina egna villkor.  Det är en inbjudan till att se assistansen som något mer än ett stöd – som en förutsättning för ett liv i rörelse. Här kommer en bloggserie som tar upp Varför är personlig assistans så viktigt. Vad betyder vardagsfrihet i praktiken. Vilka hinder finns det att leva ett bra liv trots att man har personlig assistans  Vardagsbilder före och efter den personliga assistansen Tiden innan personlig assistans Året var 1982. Hon var 19 år, Ronald Reagan var president i USA, och hon hade just flyttat hemifrån med buller och bång. Med hjälp av sin kurator hade hon fått tag på en liten etta i Linnéstaden i Göteborg – mysig och centr...

    För mig, är assistansen ovärderlig för att kunna leva ett liv likt andra i min ålder. Men att få assistansen att fungera som man vill är en komplex balansakt. I denna krönika utforskar jag varför det kan vara så svårt och hur vi kan arbeta tillsammans för att komma närmare sin målbild, Att jag tillhör det fåtal som har peraonlig assistans gör att jag kan ha ett ganska likartat liv som de flesta gubbar över 60 och själv välja hur jag vill leva i vardagen. Den personliga assistansen är ett ovärderligt stöd som staten ger mig. Samtidigt kan vi inte sticka under stol med detta att leva med personlig assistans innebär många utmaningar, som att få den assistansen att fungera som man vill ha den. Även jag som har över 30 års erfarenhet tycker ofta att det är jobbigt Varför är det så svårt? Målbild och Perspektiv: En Balansakt Först och främst handlar det om målbilden. Alla har olika uppfattningar om vad som är bäst för oss. Vår egen bild av den egna funktionsnedsättningen...