Assistansbruk med LSS-Partner

  Empati behövs, men får inte spela någon roll . Det säger kanske mer om systemen än om människorna.   Av Håkan Högberg, LSS Partner Jag brukar säga att jag är socionom minus en C-uppsats. En av de saker som sitter kvar från utbildningen är att, skilja på empati och sympati. Att känna med är inte samma sak som att förstå och känna för. I ett professionellt sammanhang är empati inte något man “har” – det är något man använder. Det är en viktig utgångspunkt, men också en som ställer krav. Börjar man se empati som ett verktyg måste man också fundera över hur det används – och vad det gör med oss. När empatin möter systemet – myndigheter och tjänstemän Ibland känns det svårt med Empatin mitt i all byråkrati Att sätta sig i en annan människas situation betyder inte att man håller med eller ens sympatiserar. Men man försöker förstå hur världen ser ut därifrån. Det är kanske där empatin börjar. Och där blir den som svårast. Hos myndigheter förväntas empati finnas, men den måst...

  Av Håkan Högberg, LSS-Partner I den här personliga krönikan delar jag, som medarbetare på LSS‑Partner och person med egen erfarenhet av personlig assistans, tankar om barndom, professionella möten och varför samtal, respekt och mänsklighet är avgörande – inte minst inom personlig assistans och LSS. En tidig lärdom Känslan av att vara till besvär har funnits med länge. Redan som mycket liten lärde jag mig, utan att någon sa det högt, att barn som krävde mer arbete inte alltid möttes med samma tålamod. Små barn läser vuxnas suckar och kroppsspråk bättre än man tror. Jag växte delvis upp på institution. Det var inte  en miljö av ständiga övergrepp. Fysiskt våld var sällsynt.  Men det var början av 1960‑talet och kunskapen om barns behov var begränsad. Jag lärde mig tidigt att det var klokt att vara lätt att ha att göra med. Så jag blev glad, pratglad och tog inte för mycket plats. Att vara med – men på andras villkor   Lek över skog och sten ©H. Högberg, L...

Ledsen förvirrad Håkan   Har ni någon gång hört sången; En Bussschauför en busschauför, det är en man med gott humör. Och har inget gott humör så är han ingen busschaför. Jag tänkte på denna ilustra visa, när jag i förgår blev nekad att komma ombord på bussen med min Permobil. Han påstod att han inte fick släppa ombord Permobiler på bussen. Det stämmer inte och jag visste det. Det finns krav, men jag befinner på rätt sida, för det handlar om vikt bredd och längd. När det gäller vikt får du och din rullstol inte väga mer än 300 kilo, vilket jag inte gör.  För utom att jag kände mig diskriminerad och maktlös, ja nästan lite rädd så tänker jag på hur lätt information kan bli fel. För visst 3 hjuliga elrullstolar får inte åka med och i folkmun går ju alla elrullstolar under betäckningen Permobil. Så budet från förarens arbetsgivare kan ju varit inga trehjuliga Permobiler på bussarna. Men han var otrevlig och  inte öpprn göt dialog. Min elrullstol är förvisso en Permobil men ...