Assistansbruk med LSS-Partner

  När man ska välja assistansanordnare är det lätt att fastna i broschyrer, hemsidor och löften. Efter mer än trettio år som assistansanvändare har jag kommit fram till att det viktigaste sällan syns där. Det handlar om något betydligt svårare att mäta: förtroende. Under livet har jag gjort min beskärda del av mindre lyckade val. Jag har köpt tjänster som inte levde upp till förväntningarna, lockats av snygga presentationer och ibland fattat beslut som i efterhand visat sig vara fel. Med åren har jag lärt mig att de bästa besluten sällan handlar om vem som säljer bäst. De handlar oftast om att ställa rätt frågor från början. Det gäller inte minst när man ska välja assistansanordnare. För många människor är personlig assistans en förutsättning för att kunna leva det liv man själv vill leva. Den finns där när vardagen fungerar som den ska, men framför allt när den inte gör det. Därför är valet av assistansanordnare betydligt viktigare än många andra val vi gör i livet. Ändå...

  När man har personlig assistans delas vardagen med många människor. Det skapar trygghet och stöd, men också en ständig balansgång mellan egna önskemål och andras rutiner. Ibland räcker en bortglömd termos för att illustrera ett större dilemma: vems hem är det egentligen? Jag har länge varit irriterad på att det går åt så mycket kaffe hemma hos mig. Inte för att jag eller mina assistenter dricker kopiösa mängder. Problemet är att det alltid verkar bryggas kaffe som om vi väntade besök av ett mindre kompani. Några timmar senare står kannan där med sitt halvljumna innehåll. Då åker kaffet ut i vasken och en ny omgång sätts på. Till slut fick jag en idé. Jag köpte en större termos. Tanken var enkel. När kaffet är klart häller man över det i termosen. Sedan håller det sig varmt resten av dagen. Mindre svinn, mindre arbete och bättre kaffe. Men efter köpet upptäckte jag något intressant. Det är förvånansvärt svårt att införa nymodigheter. Trots att jag har bett mina assis...