Assistansbruk med LSS-Partner

    Snökaos, värmeslag och stoppade bussramper. Vädret sätter gränser – men det är människorna runt omkring som avgör om vardagen ändå fungerar. I snö och hetta, livet går vidare  Av Håkan Högberg, LSS-Partner     Sommarhetta – när asfalt blir klister Många av oss med funktionsnedsättning mår bra av värme. - Jag gör det inte. Asfalten är så het att däcken luktar smält gummi och man hör hur däcken klibbar mot underlaget. Ljuset blir för skarpt. Hjärnan känns som kokt spagetti. Ögonen svullnar och färgas röda som stoppljus. Synen påverkas. I de stunderna önskar jag ibland att det fanns en styrenhet även för assistenterna på Permobilen. Jag är lika beroende av mina assistenter sommartid som vintertid. Livet går på ultrarapid. Jag behöver ofta kognitivt stöd redan i vanliga fall, men i värmen slår hjärntröttheten till med full kraft. Min motorik blir sämre. Jag blir, helt enkelt, en mycket förvirrad och ganska matt gammal man.  Man kunde...

 Av Håkan Högberg, LSS-Partner   1. Barndomens tomrum som aldrig riktigt lämnar oss Min berättelse om personlig assistans börjar långt innan assistansen. Den börjar på institution. På Bräcke Östergård och senare på Ekhaga. Vi barn hungrade efter närhet. ”Vi ville betyda något särskilt för någon av tanterna.” Jag minns hur jag satt utanför personalens omklädningsrum bara för att få se dem i sina privata kläder. Det var som att få en glimt av vilka de var när de inte var personal. Som om jag, för en kort stund, fick vara någon som betydde något. Det där tidiga tomrummet följer en genom livet. Det formar hur man knyter an, hur man söker trygghet och hur man förstår relationer. Det påverkar också hur man möter sina personliga assistenter — och hur nära relationen riskerar att bli. 2. När yrket kliver in i hemmet — och in i relationerna Familj, vänskap och assistans – tre relationer sida vid sida i vardagen. Det är lätt att tro att personlig assistans liknar andra jobb. M...

  Hur balanserar man privatlivet med att vara chef i sin egen soffa? Att leva med personlig assistans är en unik dans mellan integritet och professionellt samarbete. Det handlar om snygga möbler som blir ergonomiska hinder, och om de där små detaljerna som gör ett palats till ett hem. Läs min text om konsten att dela sin vardag med de människor som gör friheten möjlig. Att leva med personlig assistans betyder att vardagen alltid har två sidor. Mitt hem är både min privata plats och en arbetsmiljö för dem som hjälper mig. Det skapar en balansgång som kräver både respekt, tydlighet och mycket fin känsla. En tröskel med två betydelser Tröskeln in i mitt hem är mer än en fysisk kant. Den markerar gränsen mellan privatliv och arbete. När man är hemma kan  man Mitt hem är min borg © 2026 LSS-Partner Håkan Högberg Bild genererad av Gemini slappna av och vara mig själv. Men så fort dörrklockan ringer och en assistent kliver in förändras situationen. Stämningen skiftar och jag gå...

  Att leva med personlig assistans är nyckeln till frihet – men det är också en social balansakt utan motstycke. För hur gör man när ens egen assistent och bästa kompisens assistent plötsligt hamnar i ett djupare samtal än man själv gör med sin vän? Och går det egentligen att vara en "mönster i tapeten" i någons vardagsrum? Följ med in i en vardag fylld av tacksamhet, oväntade filmdiskussioner och konsten att inte kliva varandra på tårna i livets sociala dans.   Att leva med personlig assistans är en märklig paradox. Å ena sidan är det nyckeln till den totala friheten och ett självständigt liv. Utan mina assistenter hade min vardag antagligen sett helt annorlunda ut. Mitt sociala liv hade förmodligen bestått av att vänta på hemtjänstens klockade besök för att ens komma utanför dörren, eller att sitta i ett gruppboendes gemensamma matsal och hoppas på att någon vill spela Fia med knuff. Tack vare assistansen kan jag istället vara en del av världen på mina egna villkor; j...