Assistansbruk med LSS-Partner

  Att leva med personlig assistans är nyckeln till frihet – men det är också en social balansakt utan motstycke. För hur gör man när ens egen assistent och bästa kompisens assistent plötsligt hamnar i ett djupare samtal än man själv gör med sin vän? Och går det egentligen att vara en "mönster i tapeten" i någons vardagsrum? Följ med in i en vardag fylld av tacksamhet, oväntade filmdiskussioner och konsten att inte kliva varandra på tårna i livets sociala dans.   Att leva med personlig assistans är en märklig paradox. Å ena sidan är det nyckeln till den totala friheten och ett självständigt liv. Utan mina assistenter hade min vardag antagligen sett helt annorlunda ut. Mitt sociala liv hade förmodligen bestått av att vänta på hemtjänstens klockade besök för att ens komma utanför dörren, eller att sitta i ett gruppboendes gemensamma matsal och hoppas på att någon vill spela Fia med knuff. Tack vare assistansen kan jag istället vara en del av världen på mina egna villkor; j...

  Som introvert söker man ofta lugnet och ensamheten. Men när man har en funktionsnedsättning som kräver personlig assistans, blir ensamhet en lyx. Hur kan man förena behovet av avskildhet med det sociala samspel som är en naturlig del av att ha assistans?  Hur hittar man en balans mellan det privata och det personliga om man hela tiden rör sig i en annan persons mest intima sfär. Två världar kolliderar   Att vara introvert innebär ofta att man trivs bra i sitt eget sällskap. Men vad händer när ensamhet inte är ett alternativ?  Som person med funktionsnedsättning och behov av personlig assistans lever man i en ständig balans mellan det egna behovet av avskildhet och det sociala samspel som krävs för att få vardagen att fungera.  Å ena sidan längtar vi efter ensamhet och tid för oss själva, å andra sidan är vi beroende av andra för att klara av vardagen. Hur kan vi förena dessa två behov? Kanske handlar det om att hitta kreativa lösningar, som att planera in egen...