Assistansbruk med LSS-Partner

  Av Håkan Högberg, LSS-Partner I den här personliga krönikan delar jag, som medarbetare på LSS‑Partner och person med egen erfarenhet av personlig assistans, tankar om barndom, professionella möten och varför samtal, respekt och mänsklighet är avgörande – inte minst inom personlig assistans och LSS. En tidig lärdom Känslan av att vara till besvär har funnits med länge. Redan som mycket liten lärde jag mig, utan att någon sa det högt, att barn som krävde mer arbete inte alltid möttes med samma tålamod. Små barn läser vuxnas suckar och kroppsspråk bättre än man tror. Jag växte delvis upp på institution. Det var inte  en miljö av ständiga övergrepp. Fysiskt våld var sällsynt.  Men det var början av 1960‑talet och kunskapen om barns behov var begränsad. Jag lärde mig tidigt att det var klokt att vara lätt att ha att göra med. Så jag blev glad, pratglad och tog inte för mycket plats. Att vara med – men på andras villkor   Lek över skog och sten ©H. Högberg, L...

  Som introvert söker man ofta lugnet och ensamheten. Men när man har en funktionsnedsättning som kräver personlig assistans, blir ensamhet en lyx. Hur kan man förena behovet av avskildhet med det sociala samspel som är en naturlig del av att ha assistans?  Hur hittar man en balans mellan det privata och det personliga om man hela tiden rör sig i en annan persons mest intima sfär. Två världar kolliderar   Att vara introvert innebär ofta att man trivs bra i sitt eget sällskap. Men vad händer när ensamhet inte är ett alternativ?  Som person med funktionsnedsättning och behov av personlig assistans lever man i en ständig balans mellan det egna behovet av avskildhet och det sociala samspel som krävs för att få vardagen att fungera.  Å ena sidan längtar vi efter ensamhet och tid för oss själva, å andra sidan är vi beroende av andra för att klara av vardagen. Hur kan vi förena dessa två behov? Kanske handlar det om att hitta kreativa lösningar, som att planera in egen...