Assistansbruk med LSS-Partner

  Av Håkan Högberg LSS Partne Det finns en gammal föreställning om att politiska problem beror på att människor tycker olika. Men den personliga assistansen har hamnat i en betydligt märkligare situation. Här tycks allt fler vara överens om vad som är fel, medan allt färre verkar kunna förklara varför så lite görs åt det.   Alla inom politiken verkar veta vilken väg som behöver tas när det gäller den personliga assistansen. Frågan är varför resan aldrig börjar.     Ett ovanligt politiskt problem I vanliga fall brukar politik handla om oenighet. Någon vill gå åt höger, någon åt vänster. Någon ser ett problem, någon annan menar att problemet är överdrivet eller inte existerar alls. Men inom den personliga assistansen har en märklig situation uppstått. Här verkar nästan alla vara överens. Kommuner beskriver svårigheterna. Assistansanordnare beskriver dem. Branschorganisationer beskriver dem. Fackliga företrädare beskriver dem. Brukarrörelsen beskriver de...

  När personlig assistans fungerar som bäst behövs ibland inga ord alls. En blick eller en nick kan rymma en djup gemenskap som vuxit fram över tid. Men tystnad kan också tala ett annat, tyngre språk. När relationen skaver kan tystnaden bli en tillflyktsort som skapar avstånd istället för närhet. För i köket är all tystnad inte av samma slag – den kan antingen ge helande vila eller bygga osynliga murar.   Tystnaden i köket – ibland ett tecken på total samordning, ibland bara ett effektivt sätt att begränsa samtalet till nästa kaffetår.”   Blicken som säger allt En morgon för inte så länge sedan arbetade jag och min assistent oss igenom morgonrutinerna utan att nästan säga ett ord. Ändå minns jag det som ett av våra bästa samarbeten. En blick mot kaffebryggaren. En liten nick. Ett ögonkast mot rullstolen. Inga frågor och inga instruktioner. Det är märkligt hur mycket som kan förmedlas utan ord. Ibland brukar människor tala om att en assistent arbetar ...

Av Håkan Högberg, LSS-Partner Vänskap följer inga givna regler. Vissa människor stannar bara en kort tid i våra liv, medan andra lämnar spår som finns kvar i årtionden. Den här krönikan handlar om vänskap, tillhörighet och varför några människor fortsätter att följa oss långt efter att våra vägar skilts åt. En vän som spegel "En vän är ett annat jag." Orden tillskrivs Aristoteles. Kanske har de levt kvar i över två tusen år därför att de fortfarande väcker frågor. Vad är det egentligen vi känner igen hos en vän? Oss själva eller någon som är helt annorlunda? Vänskap är märkligt. Vi väljer inte våra föräldrar, syskon eller släktingar. Men våra vänner väljer vi själva. Samtidigt förändras vänkretsen genom livet, ofta så långsamt att vi knappt märker det. När jag ser tillbaka tänker jag på alla olika sorters vänner som funnits i mitt liv: barndomsvänner, brevvänner, folkhögskolevänner, föreningsvänner, arbetskamrater och Facebookvänner. Några har försvunnit längs väg...

    Av Håkan Högberg, LSS-Partner En gång i tiden båtluffade jag i Grekland med rullstol, ryggsäck och mer mod än sunt förnuft. I dag kräver en strandutflykt betydligt fler förberedelser. Det här är en krönika om sommar, personlig assistans, en kropp med egna åsikter och längtan efter nya äventyr.   Ack den ungdomen   En natt på en grekisk strand Det finns tider på året då det nästan förväntas att vi ska vara lyckliga. Julen är en sådan tid. Sommaren är en annan. Och visst bär vi alla på våra sommarminnen. När jag tänker tillbaka på barndomen minns jag resor med mina föräldrar. Det var en enklare tid. Inte bara för att jag var barn, utan också för att kroppen fungerade bättre och livet krävde mindre av mig. Som ung vuxen var världen fortfarande stor och möjlig. Jag minns särskilt en båtluff i Grekland. Manuell rullstol, en stor ryggsäck och ett par gångbockar i trä. Jag var 22 eller 23 år och reste tillsammans med två tjejer i min egen ålder. Vi...