TA POLITISK STRID FÖR ALLAS LIKA VÄRDE

 

Jag och min mor - 1963

Jag är över sextio år och man kan lugnt säga att mitt liv har kantats av flera förbättringar om man lever med funktionsnedsättning. Tre reformer utmärker sig som extra viktiga. 1963 - Införande om skyldighet för kommunerna att anordna grundskola för elever med rörelsehinder. 1969 Införande av krav på fysisk tillgänglighet i bygglagstiftningen. 1994 Införandet av LSS och LaSS.

1963 fastslogs alltså dels att vi var kommuninvånare, dels att vi är bildningsbara. 1969 blev vi synliggjorda som en grupp medborgare med rätt att röra oss i det offentliga rummet och 1994 blev vi myndiga att själva fatta beslut kring vår egen kropp. Vår rätt till personlig assistans. Men reformerna har de senaste 15–20 åren tappat i styrka. Rätten att bestämma över vår kropp och vårt vardagsliv försämras. Färre och färre beviljas personlig assistans. Skrämmande många förlorarar också sin redan beviljade assistans. Jag skulle säga att många skjuts tillbaka till ett liv som på 70-talet, då människor med omfattande rörelsehinder tvingades bo på äldreboenden. V åter igen verkligheten för många. Ett annat vanligt scenario är att man blir instängd i sin lägenhet med bristfällig hemtjänst eller boendestöd. Om man menar allvar från politiken, när det gäller alla människors lika värde och rätt att delta i samhällslivet, måste man ge kraftfulla signaler till Försäkringskassan, kommunerna och domstolarna. Det var Liberalerna som mitt under en ekonomisk kris lyckades driva igenom den personliga assistansen. Allt pekar på att det ännu en gång är Liberalerna som måste ta politisk strid för en återupprättad och moderniserad personlig assistans. /Håkan 

Jag - 2022