Ensamvargen i flocken: Att vara introvert med personlig assistans
Som introvert söker man ofta lugnet och ensamheten. Men när man har en funktionsnedsättning som kräver personlig assistans, blir ensamhet en lyx. Hur kan man förena behovet av avskildhet med det sociala samspel som är en naturlig del av att ha assistans? Hur hittar man en balans mellan det privata och det personliga om man hela tiden rör sig i en annan persons mest intima sfär.
Att vara introvert innebär ofta att man trivs bra i sitt eget sällskap. Men vad händer när ensamhet inte är ett alternativ? Som person med funktionsnedsättning och behov av personlig assistans lever man i en ständig balans mellan det egna behovet av avskildhet och det sociala samspel som krävs för att få vardagen att fungera. Å ena sidan längtar vi efter ensamhet och tid för oss själva, å andra sidan är vi beroende av andra för att klara av vardagen. Hur kan vi förena dessa två behov? Kanske handlar det om att hitta kreativa lösningar, som att planera in egentid i schemat eller att kommunicera tydligt med sina assistenter om ens behov. Genom att bli mer medvetna om våra egna behov kan vi bättre skapa en vardag som känns meningsfull och tillfredsställande. För mig är det så att även om jag gärna tar plats i offentliga sammanhang, har jag som ensambarn varit van vid att vara hänvisad till, och trivts bra i mitt egna sälskap. Att vara introvert och ha personlig assistans innebär för mig att navigera i ett komplext landskap av sociala relationer och beroende.
Photo by Clay Banks on Unsplash
Personlig men inte privat – en balansgång
En viktig del av relationen mellan brukare och assistent är den balans som man behöver ha mellan det personliga och det privata. Att vara personlig innebär att dela med sig av sig själv, sina intressen och sin vardag. Det skapar en trygghet och en känsla av samhörighet. Att vara privat innebär att sätta gränser för vad man delar med sig av. Det handlar om att behålla sin integritet och att skydda sin personliga sfär. För många är detta bland det svåraste, men också det viktigaste med att klara av att ha personlig assistans. Alla som har personlig assistans behöver någon form av stöd i sin intima sfär. Det gör det ibland svårt att inte, på ett ofta omedvetet plan uppfatta relationen som privat. Även om jag som en gammal van “assistansräv” är oerhört medveten om detta, så åker jag dit, gång på gång, och skapar sociala band med assistenten som inte är hälsosamma. Ofta kan det vara så, att jag är mer bunden till assistenten än vad assistenten känner sig bunden till mig. Men jag har också sett relationer där de privata bindningarna har varit lika starka från bägge sidor, eller att assistenten är mer bunden till sin uppdragsgivare än vad uppdragsgivaren är till assistenten. Upplever du som assistent eller uppdragsgivare detta som problem vänd dig till LSS-Partner/din assistansanordnareför att få stöd.
Valda och icke-valda relationer
Relationer med personliga assistenter är ofta en blandning av det valda och det påtvingade. Vi väljer varandra, och assistenterna rör sig i min privata sfär men vi ska ändå inte bli privata. Man brukar ibland tala om valda och icke valda relationer. relationen mellan personliga assistenter och deras uppdragsgivare är en komplex mix av tvång och frihet Det kan skapa en unik dynamik där både närhet och distans kan uppstå. Hur hanterar vi dessa relationer på bästa sätt? Hur skapar vi en balans mellan våra egna behov och behoven hos dem som hjälper oss?
Berätta mer om dina egna erfarenheter.
Vad tycker du är den största utmaningen med att ge eller ta emot personlig assistans.
Hur kan vi hjälpa varandra att hantera dessa situationer?Jag ser fram emot att ta del av dina tankar och erfarenheter.
Verksamhetsstöd
Telefon: 031-748 39 83 mellan 09:00-10:30
E-Post: hakan.hogberg@lss.se
Kommentarer
Skicka en kommentar