Sverige ska få ny anhörigstrategi




De senaste dagarna har anhöriga situation diskuterats bland politiker och forskare. Att det diskuteras, är inga konstigheter, eftersom vår åldersstruktur ser ut som den gör. 40-tiotalisterna kommer snart att fylla 80, och 80 är en puckel i grafen när det gäller behov av vård och omsorg.

Både forskare och politiker är helt inriktade på äldreomsorg, men inom vårt område, alltså service till människor med omfattande funktionsnedsättningar, ser förutsättningarna lite annorlunda ut. Det handlar om tre grupper: 1. Anhöriga till oss som är födda med sina funktionsnedsättningar. 2 Partners och föräldrar till oss som fått sina funktionsnedsättningar i sena tonåren eller som vuxna i yrkesverksam ålder 3. Minderåriga barn till funktionsnedsatta föräldrar eller minderåriga syskon till oss med funktionsnedsättningar.

Socialminister Lena Hallengren utlovar en ny strategi för stöd till anhöriga. Hon lovar att den svenska modellen skall bibehållas, alltså att anhörigas insatser ska vara ett komplement till samhällets stödinsatser som t.ex. hemtjänst eller kanske personlig assistans. Hon trycker på att i Sverige skall anhörig insatserna vara frivilliga. Vilket hon menar de är i dag.
Lena Hallengren Foto Regeringen.se
Hon lever uppenbarligen inte i verkligheten. Både den juridiska och praktiska verkligheten ger inte stort utrymme till frihet varken för oss med omfattande funktionsnedsättningar eller hos våra anhöriga. Om jag är sammanboende med en anhörig som behöver stöd p.g.a. sin funktionsnedsättning hänvisas det ofta till giftermålsbalken och det ömsesidiga ansvaret för varandra- Även om det i praxis dras en gräns vid så kallad omvårdnad. Som anhörig och partner till en person med omfattande funktionsnedsättningar anses det fullkomligt rimligt att anhöriga t.ex. tar ansvar för lejonparten av hushållsarbetet. Var ligger jämställdheten i det.

Anna Dunér och Elisabeth Ohlin professorer vid institutionen för socialt arbete Göteborgs universitet har i en forskningsrapport visat, att för många med personlig assistans är anhöriga, de ständiga vikarierna. Många anhöriga är också räddande änglar, ekonomiskt. Det är tack vara anhöriga man kan kosta på sig någon form av guldkant på tillvaron.

Anna Dunér Elisabeth Ohlin Foto Göteborgs Universitet
Sedan kommer den moraliska friheten. Vilken förälder låter sitt barn oavsett om det är fem eller 50 vara utan hjälp när samhällets resurser inte svarar upp mot behovet. Väldigt sällan känner man som anhörig att man i ett sådant läge har någon frihet eller val att göra något annat än att ställa upp om man kan. Den här kärleken tjänar stat och kommun många sköna slantar på.


Är frivilligheten något som ministern menar allvar med, så är det ett stort förbättringsområde. som ligger helt i linje med regeringens politiska målen om jämställdhet. Det är viktigt att frivilligheten är ömsesidig så att både jag som behöver stöd och hjälp från en anhörig och jag som anhörig själva kan välja om hur och vad vi ska hjälpas åt med. Många med funktionsnedsättningar har tillräcklig nog med att andra bestämmer över sina liv och anhöriga beskriver en maktlöshet i kontakterna med professionen. Någon uttryckte det så ”att man känner sig som något katten släpat in.


Håkan Högberg
Verksamhetsstöd
LSS-Partner

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jacka i minusgrader? Inte ett grundläggande behov, enligt Försäkringskassan

Bild
    När något självklart blir ifrågasatt När kylan biter i kinderna och termometern visar tio minusgrader tänker de flesta av oss inte på att en jacka är en förutsättning för att komma ut. Men för många som lever med en funktionsnedsättning är det just här problemet börjar. Försäkringskassan anser nämligen att hjälp med att ta på sig en jacka inte är ett grundläggande behov. Det är svårt att förstå. Hur kan något så självklart bli oviktigt i myndighetens ögon? Att inte få hjälp med jackan i vinterkylan innebär att livet stannar vid ytterdörren – ändå räknas det inte som ett grundläggande behov.” Foto: M365 Copilot, genererad illustration för LSS ‑ Partner Ett system som tappat kontakten med verkligheten Jag är tacksam över att få arbeta på LSS‑Partner, där vi möter människor som varje dag gör sitt bästa för att leva ett aktivt och självständigt liv. Men jag ser också hur dagens system skapar hinder och oro. För många av våra kunder handlar assistansbehovet inte om ...
Läs mer

Mer än bara minuter – jakten på den goda assistansen

Bild
 Sitter här med kaffekoppen och funderar över ett ord som svänger rätt friskt i vår bransch just nu: kvalitet. Jag har haft personlig assistans sedan 1990. Det är så länge att jag minns tiden när vi fortfarande förklarade för folk att nej, det är inte ”hemtjänst på hjul” vi pratar om. Under alla dessa år, både som användare och i mitt yrkesliv, har jag insett att kvalitet inte är något som bara går att fånga i ett snyggt Excel-ark, hur mycket vissa myndigheter än försöker. För mig handlar kvalitet om doften av nymalet kaffe, om att komma i tid till ett möte och om friheten att kunna vara en tjurig gubbe precis när jag vill, utan att behöva be om lov.  Jag och några goda vänner firar en födelsedag När livet inte ryms i en tabell Vi pratar ofta om assistans i form av timmar och beslut. Men har ni tänkt på hur märkligt det är att försöka klocka mänsklig värdighet? Kvalitet för mig börjar i det enkla: att jag äger min dag. Det är jag som ska styra skutan, inte ett administrativ...
Läs mer

CP - När kroppen jobbar övertid från födseln

Bild
      Min styrka handlar inte om att jag klarar mig själv, utan om att jag har lärt mig att använda verktygen för att leva fullt ut." Följ med in i en vardag där kroppen arbetar hårdare än genomsnittet och där personlig assistans är skillnaden mellan att tömma energidepån före frukost eller att faktiskt kunna delta i livet. En text om  strategier och konsten att leva, även när livet känns som att sätta ihop en IKEA möbel utan ritning.  Morgonen – en nystart med förbehåll Det finns morgnar när allt känns ovanligt samordnat. Kaffet smakar rätt, solen faller fint in i rummet och mitt mentala fokus är skarpt. Men även dessa morgnar är kroppen – den där kroppen som kom till världen med en CP‑skada – ett projekt som kräver full stöttning. Trots att morgonen är min piggaste tid, är jag helt beroende av assistansens händer för att komma ur sängen, sköta min hygien och bli påklädd. Morgonen är som en kort ”happy hour” i nervsystemet. Allt är lite mjukare och ...
Läs mer