Grattis Jonas!
I förra veckan fyllde Jonas Franksson, ordförande för STIL (Stockholms
Independent Living förening) 42 år och vi på LSS-Partner ber att få gratulera!
Jag träffade Jonas första gången när han var 12 år gammal
och gjorde en intervju med honom om elevassistans. Vi kommer bägge två ihåg detta
tillfälle med kärlek men idag får jag erkänna att jag känner mig gammal när
lille Jonas är en man i yngre medelåldern.
 |
| Jonas Franksson |
Jonas började sin bana som aktiv i Unga Rörelsehindrade. DHR:s
(Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet) ungdomsförbund. Efter ungdomstiden valde
han dock inte att fortsätta inom moderförbundet. Istället valde han att ansluta
sig till STIL. Under många år fungerade Jonas som deras anställde ”revolverman”,
lobbyist. I dag är han föreningens
ordförande. Förutom arbetet på STIL har han jobbat som journalist och
skådespelare. De plattformar det skapat, har Jonas också använt som ett medel i
den funktionsrättspolitiska kampen för mänskliga rättigheter och rätten till
personlig assistans.
Privat lever Jonas sedan länge i en relation och har tillsammans med sin partner två barn.
För Jonas är den personliga assistansen en nödvändighet för
att kunna fungera på arbetsmarknaden men också som en modern och jämställd far
till sina barn.
Under barnens uppväxt har hans assistanstimmar minskat
successivt. Det började för cirka 10 år sedan då Försäkringskassan helt
plötsligt bedömde att Jonas inte ha det behov av integritetsnära assistans i 20
timmar per vecka. Utifrån det beslutade då Försäkringskassan att dra in all
assistans, och ansvaret för att finansiera Jonas assistanstimmar övergick till
kommunen där Jonas bor. vid varje omprövning kommunen sedan gjort har man
minskat assistanstimmarna och därmed kraftigt försämrat Jonas möjligheter att
leva ett liv som andra yrkesarbetande småbarnsföräldrar.
Vi på LSS Partner är oerhört oroliga över den här
utvecklingen. När vår grundare Ants Tomson själv yrkesarbetande förälder med en
omfattande rörelsenedsättning startade upp LSS Partner var visionen att assistansen
skulle ge en möjlighet för personer med omfattande funktionsnedsättningar att
leva ett liv fullt jämförbart med människor utan funktionsnedsättningar.
Inom LSS och personlig assistans har det alltid funnits två
grupper av assistansberättigade. Dels gruppen med mer eller mindre rena
rörelsenedsättningar, det är den personliga assistansen är synnerligen fysisk,
då den assistansberättigade behöver fysisk assistans för att fungera i
vardagen. Den gruppen kan representeras av den svenska Independent Living
rörelsen. Den andra gruppen som var med
från början var personer som p.g.a. intellektuella funktionsnedsättningar inte
kunde klara sig utan varken fysisk eller intellektuell assistans.
Brukarkooperativet JAG är ett typexempel på den delen av assistansrörelsen. För
den gruppen har skälet till att välja personlig assistans ofta varit att slippa
institutionsliknande bostäder med särskild service, det vi i dagligt tal,
kallar gruppbostad.
Inom LSS Partner har vi uppdragsgivare som representerar
bägge dessa grupper. Vi ser en utveckling där beslutsfattande myndigheter,
Försäkringskassan kommunerna och domstolsväsendet struntar helt och hållet i
lagens skrivningar om att leva som andra och goda levnadsvillkor. Istället
fokuserar beslutande myndigheter på begreppet integritetsnära assistans - i
syfte att snäva in på antalet berättigade till insatsen personlig assistans.
Det obehagliga är att man kunnat göra detta utan att ändra
en bokstav vid lagstiftningen. Försäkringskassan, kommunerna och
förvaltningsdomstolarna har istället tagit på sig att ändra lagstiftningen
genom att förändra tolkningen av lagtexten. Den enda åtgärd som politikerna har
gjort för att dra igång denna besparingsiver, har varit genom att regeringen
skickat ut ett regleringsbrev till Försäkringskassan där man gav FK i uppdrag
att minska kostnaderna för den personliga assistansen. Denna teknik när politiken gömmer sig bakom
byråkratin är farlig och underblåser ett politiker - och demokratiförakt.
För att återknyta till Jonas, är det skandal att en människa
ska få sin och sin familjs tillvaro krossad, gång på gång. Ofta har jag som
assistansberättigade känt att om jag kunnat hade jag gärna avstått från lite av
min personliga assistans, och personliga frihet om det hade inneburit att livet
har det blivit lite enklare för Jonas. Jag tänker så att Jonas gör så stor
nytta för alla som lever med funktionsnedsättningar i allmänhet och för oss som
behöver personlig assistans i synnerhet för att kunna leva ett hyfsat normalt
liv, så att ligga 1/2 timme extra i sängen och veta att Jonas kan vara ute på barrikaderna
och slåss för vår sak. Det skulle vara så värt!
Håkan Högberg
Verksamhetsstöd och uppdragsgivare
LSS-partner AB Göteborg
 |
| Håkan Högberg LSS-partner |
Kommentarer
Skicka en kommentar