I det nya, kalla Sverige kan man inte ens stjäla miljoner från Försäkringskassan ostraffat. Vilken skandal!

Löd rubriken i Expressen på en ledarkrönika för någon vecka sedan, med anledning av  en hovrättsdom från södra Sverige. Det handlar om ett mål om förskingring av assistansmedel.

Ett flertal personer, bl.a. ett föräldrapar som tillsammans med ett antal personer har tillskansat sig pengar genom falska tidrapporter och anställningar som personliga assistenter. I stormens öga finns en assistansberättigad grabb som utan tvekan har ett stort assistansbehov. Föräldraparet och flera andra har blivit dömda till två års fängelse för grov förskingring.

Två saker tycker jag är intressanta, med det här målet. 1. hur olika tidningar har skrivet om fallet. 2. Hur kan det gå så här illa?

Aftonbladet

Det anmärkningsvärda med Aftonbladets artikel är att journalisten inte ens gjorde sig besvär att läsa domen, eller att ens ringa upp Åklagarmyndigheten. Jag tycker att man borde kunna förvänta sig mer av Sveriges största kvällstidning. Sedan kan jag förstå, journalistens argument. – Hon menar att hon tyckte att det viktiga var att den assistansberättigade sonen var den som fick lida av föräldrarnas missgrepp.

Arbetaren

Anny Berglin skrev på debattsidan i tidningen arbetaren om Aftonbladets artikel och vilket lågvattenmärke hon tyckte det var. Hon menar att Aftonbladet slarvat med research för sin artikel och att Aftonbladet på det här sättet skapat onödig oro bland anhöriga till personer med assistansersättning. Av det jag läst kring det här fallet, är det utan tvekan den bästa och mest sakliga artikeln. Arbetaren har däremot inte profilerat sig som en förkämpe för personlig assistans utan man har i debatten mer koncentrerat sig på arbetsförhållanden för personliga assistenter. Vad reformen betyder för oss som behöver personlig assistans för att klara av att leva ett normalt liv är inget som engagerat tidningen. Det är i och för sig är inte anmärkningsvärt eftersom tidningen ligger nära fackföreningen Syndikalisterna organiserar ganska många personliga assistenter.

Eftersom Annie Berglins debattartikel i arbetaren var så bra, kollade jag upp henne. I en intervju i Hallands Nyheter från år 2015 berättar hon  att hon har MS. Detta gör att hon av ren självbevarelsedrift borde vara positivt inställd till den personliga assistansen som så. Även om jag inte funnit direkta bevis tyder mycket på att Berglind är Syndikalist och då är inte Arbetaren som publiceringsplattform särskilt konstig

Figur 1Anny Berglin 2013

Expressen

I Expressen skriver Linda Jarnec i en ledarkrönika med rubriken: " I det nya, kalla Sverige kan man inte ens stjäla miljoner från Försäkringskassan ostraffat. Vilken skandal! Det är tur att Aftonbladet rycker ut." Efter denna långa och slående rubrik, redovisar hon för fallet. Man kan misstänka att inspirationen för krönikan kommer från Anni Berglins debattinlägg i Arbetaren.  Annies debattinlägg nämns men inte var hon har skrivit artikeln. Sedan redovisar hon hur mycket pengar det handlar om. Sedan redovisar hon kostnaden för staten när det gäller den personliga assistansen samt hur mycket man tror försvinner genom olika typer av bedrägerier. Jag kan inte låta bli att fundera över hur man kan använda detta bedrägeri för att argumentera att den personliga assistansen generellt sätt är för dyr. Intressant är att Expressen säger sig vara oberoende liberal men Linda Jarnecs argumentation likaväl skulle kunna ha sitt ursprung i det socialdemokratiska finansdepartementet eller i Moderaternas partikansli.

Hur kunde det bli så här.

När man arbetar med personlig assistans och som jag är totalt beroende av assistansen för att kunna leva ett normalt liv med man alltid lika upprörd när det kommer fram att människor använt assistansen för att lura till sig pengar. Men jag kan se hur en sån här sak kunnat börja. Det handlar om ett föräldrapar som arbetat som sonens personliga assistenter. Det framgår inte av tidningsartiklarna i detalj hur omfattande sonens funktionsnedsättning är men utifrån min tidigare erfarenhet så kan föräldrar känna sig nervösa när det är tvungna att överlåta assistansen till externa assistenter. Men eftersom arbetstidsreglerna, helt riktigt, sätter upp en gräns för hur mycket man får jobba kan inte ett föräldrapar ensamma sköta assistansen för sitt barn utan man måste låta andra komma in och ta över. Sig då att man gjort upp med några kompisar att det skriver sig som assistenter men ger föräldrarna lönen minus skatt. Det som från början kanske var ett undantag satte man sedan i system. Jag hoppas att detta inte är ett vanligt sätt att hantera assistanstimmar på och jag vet ju inte om det är så här, men så kan denna förskingring växt fram. Men jag vet att det finns en gråzon.

Gråzoner

Tänk följande scenario:

 Förälder som arbetar som personlig assistent behöver gå och handla. Ber mormor eller någon vän eller väninnan att täcka upp under tiden man är borta. Den assistansberättigade får hjälp, men inte av den personliga assistenten. Assistenten går och handlar utan att stämpla ut från jobbet som assistent. 

Jag tror att detta hände ganska ofta förr, och händer troligtvis nu också. Det korrekta skulle naturligtvis vara att vännen eller mormor mål hade en anställning så att det gick rätt till. En annan korrekt lösning en naturligtvis att assistenten så att säga stämplar ut och den som täcker upp gör det vid hjälpt utan ersättning. Jag menar inte att detta är rätt för det är gemensamma skattepengar vi hanterar. Jag kan ändå förstå om vardagen gör att många då och då är ute och trampar i gråzonen utan i sig ha ett brottsligt uppsåt.

Fallet som vi diskuterar här handlar inte om gråzoner, utan det handlar om rent bedrägeri och det känns helt otroligt om någon gjort detta i god tro.

Det jäkliga är, att mitt i den smeten sitter en ung människa, med personlig assistans som blir av med sitt nära nätverk av anhöriga och personliga assistenter bara för att föräldrarna inte kan hålla borta fingrarna borta från syltburken.

Håkan Högberg
Verksamhetsstöd, LSS Partner