Att skära ner Utan att ändra lagen
Försäkringskassan
har varit oerhört effektiv när det gäller att spara statens pengar, genom att
ge avslag på nyansökningar om personlig assistans. I början av tjugohundratalet
beviljades drygt 50% av alla nyansökningar. Sista kvartalet 2019 var siffran
nere på cirka 15%. Detta utan några som helst lagändringar eller politiska
beslut. Hur har man burit sig åt för att
klara det konststycket?
För ett tag sedan läste jag en artikel av Albert Martinaaon i tidningen
Funktionshinderpolitik[1].
Den handlade om Försäkringskassans strategier när det gäller att minska
kostnaden för den personlig assistansen.
Artikeln hade sitt ursprung i en forskningsrapport[2]
från Linné universitetet där man framför allt pekade på tre strategier som
Försäkringskassan använder för att kunna minska på antalet beviljade timmar.
Strategierna är A) fragmentering: med fragmenteringen menar man att kassan
t.ex. delar upp måltidssituationen eller klockar toalettsituationen. B)
Försäkringskassans rutin att ha en utredare och en beslutsfattare. C) den 3:e
strategin som redovisas i forsknings rapporten är att Försäkringskassan i en
3:e-del av de analyserade utredningarna överhuvudtaget inte träffar dem som ska
ha assistansen.
För oss som jobbar med personlig assistans är detta naturligtvis
inte några nyheter. När det gäller A och B är detta inte överraskande på något
vis. Däremot känns strategi C som mycket mer anmärkningsvärd. Av 100 analyserade
utredningar träffade Försäkringskassan inte den försäkrade i 35 fall. Detta
verkar minst sagt konstigt och snudd på olagligt
Det man kan tycka saknas i rapporten, är hur
Försäkringskassan använder sig av domar från förvaltningsöverdomstolen, för att
dra ner på möjligheten att bevilja personlig assistans. Man kan hävda att Försäkringskassan läser
domar som fan läser bibeln.
Det ingen tvekan om att politiken måste ta kraftfulla
initiativ för att återta makten över den lagstiftning de fattat beslut om.
Förvaltningsöverdomstolen struntar överhuvudtaget i förarbeten till LSS. Om man
inte gjorde det skulle man överhuvudtaget inte har möjlighet att ge ut sådana
domslut som man gör. Det är ingen tvekan om att Försäkringskassan är en lojal
myndighet gentemot regeringen, och de regleringsbrev man har att arbeta utifrån.
Vi på LSS Partner menar att skulden för kaoset inom den
personliga assistansen faller på regeringen och domstolsväsendet.

Kommentarer
Skicka en kommentar