Att skära ner Utan att ändra lagen

 

 

 

Försäkringskassan har varit oerhört effektiv när det gäller att spara statens pengar, genom att ge avslag på nyansökningar om personlig assistans. I början av tjugohundratalet beviljades drygt 50% av alla nyansökningar. Sista kvartalet 2019 var siffran nere på cirka 15%. Detta utan några som helst lagändringar eller politiska beslut.  Hur har man burit sig åt för att klara det konststycket?

För ett tag sedan läste jag en artikel av Albert Martinaaon i tidningen Funktionshinderpolitik[1]. Den handlade om Försäkringskassans strategier när det gäller att minska kostnaden för den personlig assistansen.

Artikeln hade sitt ursprung i en forskningsrapport[2] från Linné universitetet där man framför allt pekade på tre strategier som Försäkringskassan använder för att kunna minska på antalet beviljade timmar. Strategierna är A) fragmentering: med fragmenteringen menar man att kassan t.ex. delar upp måltidssituationen eller klockar toalettsituationen. B) Försäkringskassans rutin att ha en utredare och en beslutsfattare. C) den 3:e strategin som redovisas i forsknings rapporten är att Försäkringskassan i en 3:e-del av de analyserade utredningarna överhuvudtaget inte träffar dem som ska ha assistansen.

För oss som jobbar med personlig assistans är detta naturligtvis inte några nyheter. När det gäller A och B är detta inte överraskande på något vis. Däremot känns strategi C som mycket mer anmärkningsvärd. Av 100 analyserade utredningar träffade Försäkringskassan inte den försäkrade i 35 fall. Detta verkar minst sagt konstigt och snudd på olagligt

Det man kan tycka saknas i rapporten, är hur Försäkringskassan använder sig av domar från förvaltningsöverdomstolen, för att dra ner på möjligheten att bevilja personlig assistans.  Man kan hävda att Försäkringskassan läser domar som fan läser bibeln.

Det ingen tvekan om att politiken måste ta kraftfulla initiativ för att återta makten över den lagstiftning de fattat beslut om. Förvaltningsöverdomstolen struntar överhuvudtaget i förarbeten till LSS. Om man inte gjorde det skulle man överhuvudtaget inte har möjlighet att ge ut sådana domslut som man gör. Det är ingen tvekan om att Försäkringskassan är en lojal myndighet gentemot regeringen, och de regleringsbrev man har att arbeta utifrån.

Vi på LSS Partner menar att skulden för kaoset inom den personliga assistansen faller på regeringen och domstolsväsendet.



[1] Funktionshinderpolitik nr 4 2019

[2] Strategier för besparingar i Försäkringskassans utredningar av ansökningar om personlig assistans-förändringar i svensk funktionshinderpolitik. Linneuniversitetet 2019

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jacka i minusgrader? Inte ett grundläggande behov, enligt Försäkringskassan

Mer än bara minuter – jakten på den goda assistansen

CP - När kroppen jobbar övertid från födseln