Varför har man personlig assistans

 

Håkan Högberg Verksamhetsstöd, LSS Partner
 

 

Vägen till frihet och självständighet

 

Nu i dessa nedskärningstider är det lätt att glömma bort vad den personliga assistansen är för något och varför vi har den.

För oss har den personliga assistansen alltid varit en väg till oberoende och självständighet. För många kan det värka motsägelsefullt att all sin vakna tid behöva ha någon med sig för att få det praktiska i vardagen att fungera. Var finns friheten och självständigheten i det?

För att förstå detta måste man ha två saker med sig i vågskålen. För det första, hur var utgångsläget? För det andra, hur definierar vi frihet och självständighet?

Utgångsläget

 Hur gestaltade sig livet, innan den personliga assistansen genomfördes?

 Som så mycket annat i Sverige, varierade det, beroende på var man bodde. Om man bodde i en liten kommun så var man i stort sett hänvisad till att bo på institutioner som äldreboende eller sjukhem. I mellanstora kommuner så var man också oftast knuten till äldreboenden, serviceboenden etc.

 I större kommuner som Göteborg, Malmö och Stockholm, byggdes det upp särskilda stödbostäder för människor med omfattande funktionsnedsättningar så kallade boendeserviceenheter. Det var ett antal lägenheter, ofta ettor eller tvåor. De gjordes extra tillgängliga för hyresgäster som använde rullstol. Till dessa bostäder eller adresser knöts hemtjänstpersonal i tjänst dygnet runt.

 Om man jämför med personlig assistans så var även boendeservicen att betrakta som rena institutioner även om kvalitén oftast var bättre än vanlig hemtjänst.

 För det första var servicen knuten till bostaden och inte till personen. För det andra gavs servicen alltid på personalens villkor. Den som behövde hjälpen, var den med det minsta inflytandet. Du hade inte heller något som helst inflytande över vem och oftast när du skulle få hjälp. Om man behövde hjälp och stöd utanför bostaden behövde man ofta ansöka hos kommunen minst tre veckor i förväg och risken för avslag var överhängande.

 Boendeservicens syfte var att personer med omfattande fysiska funktionsnedsättningar inte skulle behöva leva på institution, p.g.a. att man behövde hjälp att få det praktiska i livet att fungera. I en undersökning som gjordes på uppdrag av 1989 års handikapputredning uppgav över 90% av de i yrkesverksam ålder, som behövde hjälp att gå på toaletten, att de inte hade något inflytande över vem och hur ofta, när de behövde hjälp med till exempel toabesök. Till detta kom ofta informella regler påhittade av personalen om tvättdagar etcetera.

 

Glasmästargatan Gammal boendeserviceadress i Göteborg

 

 Frihet

 Vad som är frihet och självständighet varierar naturligtvis från individ till individ. Ibland träffar man personer som bor i bostad med särskild service, gruppbostad, som tycker att det är en större frihet att bo på gruppbostad än att ha personlig assistans. Medan många andra har exakt motsatt uppfattning.

 

Bostad med särskild service kan kanske vara en fördel för att man är inte lika beroende av att ha andra människor nära sig hela tiden. Detta särskilt om man klarar sina grundläggande göromål (äta, klä sig, dusch och förflyttning) hyfsat själv kan en sådan lösning som gruppbostad vara ett bra alternativ till personlig assistans, särskilt om man har svårt med planering och initiativförmåga.

 I den personliga assistansen är friheten just den att du väljer vem du har i din lägenhet. När den personen är där. (Kontroll över schemat) och vad den ska göra. I gruppbostad har du inte kontroll över vem eller när eller hur. Du är också i stor grad beroende av att vistas i din bostad för att få hjälp och stöd.

Om du behöver hjälp utanför bostaden, ska detta vara möjligt med hjälp av gruppbostadens personal eller att man har ett beslut om ledsagning. Ledsagning är en rättighet enligt LSS likaväl som bostad med särskild service eller personlig assistans. Men ledsagningen fungerar sällan bra i praktiken.

När du har personlig assistans skall den tid du behöver för ledsagning räknas in i assistans behovet.

 

 I den personliga assistansen väljer du vem vad hur och när assistansen utförs

Självständighet

 

Många som har personlig assistans brukar säga att assistenten står mig närmare än vad min partner eller förälder gör. Hur kan detta vara möjligt och är det så sunt?

 

Ett tankeexperiment:

 Scenario: Du blir osams med dina anhöriga på morgonen innan du fått kläder på kroppen. Du skyndar upp, får på dig kläderna och går till jobbet, utan frukost för att komma iväg så fort som möjligt.

 

 Scenario. Du vaknar med att bli osams med din personliga assistent, så  till den milda grad att denna lämnar lägenheten. Konsekvensen blir att du varken kommer ur sängen, får på dig kläderna, eller kommer iväg till jobbet.

 

På ett sätt kan man säga att den personliga assistenten blir en del av din autonomi. Genom den personliga assistansen blir du oberoende av din nära omgivning och du får också makt över din privata tid. På ett sätt blir den personliga assistenten en del av din person! Inte att blanda ihop med personlighet utan mer som en kroppsdel, som är nödvändig för att du ska fungera. Har du tillgång till denna kroppsdel, kan du vara självständig. Saknas den, begränsas din självständighet och frihet.