En främmande man i duschen
Året var 1982. Hon var 19 år, Ronald Reagan var president i USA. Hon hade varit tvungen att flytta hemifrån föräldrahemmet med buller och bong. Med hjälp av sin kurator hade hon fixat en mysig etta i Linnéstaden i Göteborg. Tiden var en annan då och för personer med omfattande funktionsnedsättning var det inte så svårt att få egen lägenhet. Lägenheten låg i ett hus där det bodde flera med omfattande behov av stöd och hjälp p.g.a nedsatt rörelseförmåga. Hon hade just satt sig i duschen och larmade (om hon satte sig i duschen innan hon larmade kunde ingen vägra hjälpa henne om det tyckte att hon duschade för ofta) för att få hjälp att tvåla in sig och schamponera håret.
Många i personalen på hennes boende hade åsikter om hur hon
levde sitt liv, hur ofta hon duschade, vilka kläder hon hade på sig, när hon
kom och gick och vad hon lagar för mat. Det var krig mellan henne och den ordinarie
personalen på boendet. Hon skulle disciplineras. Ett medel personalen använde
var att skicka upp unga killar till henne när de misstänkte att hon satt i
duschen – detta bara för att det visste att hon blev våldsamt illa berörd och
generad. Ett annat vanligt diskrimineringsmedel vara att låta henne vänta extra
länge på hjälp när hon larmade.
Året var 1995. Hon var 32 år och väntade på sin
pojkvän som skulle komma om en stund. Hon ropade:
– Lotta kan du komma! Jag vill ta mig en dusch.
In kommer Lotta och under ett ivrigt samspråk får hon hjälp
av Lotta att ta av sig kläderna. Lotta kör fram duschstolen och hjälper henne
över från sängen till stolen med hjälp av en vridplatta. Hon och Lotta har just
kommit hem ifrån Ungern där de varit på en behandlingsresa.
Bägge tjejerna var varma och rosiga eftersom det stått i
köket och bakat. Det vill säga Lotta hade stått för hantverket och hon hade
stått för kunskapen och knepen.
Lotta hade arbetat som personlig assistent för henne ända
sedan de träffades på ett läger för ungdomar med nedsatt rörelseförmåga som hon
ledde och där Lotta varit en av medhjälparna. Tycke hade uppstått. Rekryteringen
var ett faktum.
En timme senare ringde pojkvännen på och togs emot av en
nyduschad tjej och nybakade kanelbullar...
Livet hade på några få år gått från en plåga till att bli en
förälskelse.
Året var 2020. 2 269 av ca 16.000personer har fått
sin assistans indragen av Försäkringskassan de senaste 5 åren. Ovan ser ni hur
livet gestaltade sig för unga människor med omfattande funktionsnedsättningar
innan personlig assistans och LSS. Ni har också sett hur livet förändrades när
rätten till personlig assistans blev verklighet 1994. Det är livet innan 94 som
många fasar för att få tillbaka. Men är det verkligen så illa. Funkar inte
livet ändå, även om det är lite knöligare. Nog är samhället bättre för
människor med fysiska funktionshinder nu, än för 40 år sedan?
Ingenting tyder på det. Många med indragen assistans
får i dag boendestöd eller vanlig hemtjänst som ersättning för den personliga
assistansen. Enligt de senaste siffrorna från Socialstyrelsen träffar
människor som har hemtjänst 15 olika personer under en 14 dagars period. Jag
gick in på mitt schema och kollade hur många personliga assistenter jag skulle
träffa de närmaste 14 dagarna och kom då fram till nio personer. Man ska då
veta att jag har assistans dygnet runt 365 dagar om året. De flesta med
hemtjänst har ju inte timmar ens i närheten av detta. Skulle kunna tänka mig
att även om man är högkonsument av hemtjänst kommer man sällan upp över 14
timmar i veckan i omvårdnad.
Jag kanske är naiv men som politiker tycker jag att det vore
en riktigt bra egenskap att kunna föreställa sig hur man lever sitt liv när man
går i hennes skor
Regeringen, Vad säger ni till människor som är beroende av
personlig assistans och som är oroliga för att kastas tillbaka 30 år bak i
tiden, in på institution och förtryck. Skall livet åter bli en mardröm för henne
Innehållet
får användas med hänvisning till källa.


Kommentarer
Skicka en kommentar