Rom, Leva med funktionsnedsättning eller som assistansberättigad Fördomarna gör lika ont
Hon hette Elisabeth. Hennes bästa kompis, tror jag hette Roza
 |
| Konstnär: Zalina Dabla |
1981 anses som det mest jämlika året, som Sverige upplevt. Men det gällde inte alla. Jag hade en kompis från Malmö. Hon hette Elisabeth. Hennes bästa kompis, jag tror hon hette Roza. De var unga vuxna, och när tjejerna var ute och tittade på kläder, hände det ofta att de blev stoppade av butikspersonalen. För Elisabeths del handlade det om att hennes höftproteser utlöste butikens larm. För Rozas del handlade det om att hon var rom och därför misstänktes för snatteri.
Man kan säga att Elisabeth blev misstänkt för stöld p.g.a.
sin funktionsnedsättning – men det handlade om undermålig teknik. För Rozas del
handlade det hela om fördomar mot romer.
Jag tänker ibland på vilken mardröm det måste ha varit för
de bägge tjejerna, att bli diskriminerade för något som låg helt utanför deras
kontroll. En Funktionsnedsättning och etnisk bakgrund gjorde att de när som
helst kunde bli angripna.
På något sätt påminner tjejernas situation om hur det just
nu känns att ha personlig assistans. Man ser nästan hur bilden av en fuskare
växer fram i folks huvuden. Det känns orättvist och känslomässigt
diskriminerande, eftersom all forskning och kunskap om fusk och kriminalitet
säger oss att 90% av all assistansersättning används just till det den är till
för. - Att tillförsäkra oss med stora
och omfattande funktionsnedsättningar goda levnadsvillkor och en möjlighet att
i största möjliga grad leva som andra.
95% av all assistansersättning går till dem som ska ha den.
 |
| Bild: Unga Rörelsehindrade Göteborg |
Jag tycker att det är jobbigt att bli sammanblandad med kriminella bara utifrån det skälet att jag behöver personlig assistans för att kunna leva ett hyfsat normalt och gott liv. För några år sedan hörde jag en föreläsare från Skattemyndigheten. Han jobbade med organiserad brottslighet och var kunnig när det gällde fusk inom socialförsäkringen. Jag glömmer aldrig det han gick ut med. Han menade att cirka 10% av alla utbetalningar i socialförsäkringen undantagen ålderspension, var felaktiga utbetalningar. Hälften av dessa, är ärliga misstag. Hälften ungefär är människor som försöker lura till sig ersättning som de inte har rätt till.
Jag har ingenstans sett några som helst indikationer på att
det på något sätt skulle se annorlunda ut i den personliga assistansen.
Statistiskt sätt så borde det finnas ungefär ca 700 – 1000 medvetna fuskare som
får assistansersättning. Eller i pengar:
Förra året betalade Försäkringskassan 23, 6 miljarder i
assistansersättning. Det innebär att det rent statistiskt borde vara cirka 1,2
miljarder som fuskas bort medvetet. Detta är väldigt mycket pengar. Och det är
egentligen inte så konstigt att varje fall av förskingring som uppdagas ger
stora svarta rubriker i media
Det är Försäkringskassans och polisens självklara skyldighet
att komma åt den här sortens bidragskriminallitet. Samtidigt borde kassan också
slå på trumman för hur mycket rätt använd assistansersättning skapar
samhällsekonomiskt och mänskligt. De flesta av oss, som har personlig assistans,
använder den till att leva ett så normalt liv som överhuvudtaget är möjligt och
assistans värden är full av ”solskenshistorier” där man kan se vilken oerhörd
betydelse den personliga assistansen har haft.
Vi är generellt inga fuskare
Det är detta jag ser i min vardag och önskar att det vore en
bild som människor fick i sitt huvud- när man pratar om personlig assistans.
Visst finns det fuskare men en majoritet av oss försöker
bara leva sitt liv, ganska likt vardagslivet när man inte lever med
funktionsnedsättning och personlig assistans. Med den stora skillnaden, att vi
nästan all vaken tid, behöver en annan medmänniska bredvid oss för att klara av
att hantera livets praktikaliteter.
 |
| Håkan Högberg |
Kommentarer
Skicka en kommentar