Robot ska bestämma ersättningsbeloppet i den personliga assistansen

 

Tommy Andersson, Professor Lunds Universitet 

I en artikel på assistanskoll från den 20 december berättas det om att inspektionen för socialförsäkringar på uppdrag från regeringen håller på att titta på möjligheter att slopa schablonersättningen i den personliga assistansen. Man har stannat för att föreslå ett verktyg, som en forskargrupp från Lund håller på att ta fram. Det går ut på att  i stället för schablonersättningen matar man in fakta om en individ i ett dataprogram så räknar datorn ut, med hjälp av AI, (Artificiell Intelligens) och logaritmer hur stor assistansersättningen skall vara för varje individ.

Jag blir rädd efter att jag läst artikeln för det jag ser framför mig är ett av de största hoten mot grundbulten i den personliga assistansen den enskildes valfrihet. Man tänker sig nämligen att stoppa in data i sina logaritmer i samarbete med Försäkringskassan, utan att på något sätt blanda in oss som har personlig assistans. Jag är säker på att Försäkringskassan och vi som har personlig assistans inte alltid har samsyn till exempel när det gäller kompetenskrav på de personliga assistenterna. Det framgår tydligt att både Försäkringskassan, facket och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) ser på yrket personlig assistent, som ett vårdyrke. Medan vi som har assistansen ser yrket som ett serviceyrke. Genom att inte ha med assistansberättigade och utförare i processen gör man oss osynliga och våra erfarenheter oviktiga. I stället för att vi är medskapande i att skapa en bra och rättvis personlig assistans, förvandlas vi till passiva mottagare av en insats. Ett synsätt som känns igen från tiden innan den personliga assistansen.

Den personliga assistansen är en frihetsreform. Vilhelm Ekensteen, en av förgrundsgestalterna i kampen för personlig assistans, sa alltid att han blev myndig i och med att han fick personlig assistans. Jag tycker att han hade rätt. Innan den personliga assistansen var ens självbestämmande i vardagen mycket begränsad. Bara det att en service var knuten till plats och inte till ens person gjorde det snart sagt omöjligt att t.ex. arbeta eftersom man inte kunde gå på toaletten utanför sin bostad. Visst fanns det arbetsbiträden, men att hitta en arbetskamrat som tyckte att det var okej att hjälpa en på toaletten var svårt. Ofta gick det inte att lösa, utan man fick sluta jobba. Men efter att den personliga assistansen kom på plats, kunde många med personlig assistans söka sig ut på arbetsmarknaden.

Nästa del som gör den personliga assistansen till en frihetsreform är att jag som assistansberättigad och min assistent väljer varandra.

I detta ligger det också att jag som assistansberättigad har makt över mitt schema alltså, vilka assistenter som jobbar när. Det gör att jag kan planera mitt vardagsliv, på ett sätt som var helt omöjligt när jag var beroende av boendeservice. Jag kan nämligen påverka vilka assistenter som gör vilka arbetsuppgifter. Vissa assistenter fungerar bättre när det gäller att assistera på jobbet, medan andra fungerar bättre när det gäller att ge assistans i hemmiljön. Detta är inga konstigheter men en oerhört viktig del av den assistansberättigades frihet och vardagsmakt. För mig och för de flesta som har personlig assistans och tillhör personkrets 3 skulle jag säga att den delen som handlar om den hudnära assistansen är superviktig när den inte fungerar, men ganska oviktig när allt fungerar. Jag menar, ingen av oss tänker på toabesök hela dagarna och tycker att det är det viktigaste i världen, till den dag då toan inte funkar, då åker den upp i prioritet. Alla assistenter skall klara det hudnära, men jag som assistansberättigad eller min företrädare måste själv kunna bestämma vilken kompetensprofil jag vill ha på mina assistenter.

Detta är vad som oroar mig med detta beslutsstöd man jobbar med i Lund. Var finns den enskildes beslutskapacitet i AI-logaritmen? Det är kanske inte en undersköterska den enskilde behöver för att kunna leva sitt liv. Det kan vara en massör eller en människa som är bra på att assistera i gymmet, utan att skada den som behöver assistans eller sig själv. Var finns sådana behov i AI-logaritmerna?

 

Håkan Högberg, LSS-Partner Göteborg

Håkan Högberg

LSS-Partner i Göteborg.