Krönika: Statsbudgeten 2025 – En halvmesyr för personlig assistans

Statsbudgeten för 2025 känns som en halvmesyr när det gäller personlig assistans. Visst finns det positiva inslag, men de är långt ifrån tillräckliga. Det är hög tid att regeringen tar dessa frågor på allvar och genomför de förändringar som verkligen behövs. Annars riskerar vi att stå kvar på samma plats nästa år, med samma problem och samma frustration

När statsbudgeten för 2025 presenterades var förhoppningarna höga om rejäla förbättringar för personlig assistans. Nu, några månader senare, står det klart att de förändringar som införts inte är tillräckliga. Visst finns det positiva inslag, men de är långt ifrån tillräckliga för att möta de verkliga behoven 

Höjningen av assistansersättningen – en droppe i havet

Regeringen beslutade att höja assistansersättningen med 3 % för 2025. På pappret kan detta verka som ett steg i rätt riktning, men i praktiken är det en droppe i havet. Löneökningarna för personliga assistenter förväntas vara högre än så, vilket innebär att assistansanordnare fortfarande kommer att kämpa för att täcka sina kostnader. Hur ska vi kunna säkerställa att assistenterna får rimliga arbetsvillkor om ersättningen inte ens täcker löneökningarna?

Indexering – ett steg i rätt riktning, men varför vänta?

Assistansersättningen har urholkats under många år. Det har blivit svårare och svårare för assistansföretagen att få det att gå runt Särskilt små assistansanordnare har det svårt. Därför är en av de stora nyheterna var att regeringen planerar att införa en indexering av timbeloppet från och med 2026. Detta är ett steg i rätt riktning, men varför vänta? Behovet av en indexering är akut och har varit det länge. Att skjuta upp detta till 2026 känns som att regeringen försöker köpa sig tid istället för att ta tag i problemet här och nu.

 

Laga mat med personlig assistans AI genererad bild

Vi och våra organisationer har kunskapen – Varför lyssnar ingen

Intresseorganisationer som IfA, JAG, DHR, liksom arbetsgivarorganisationerna är några av Funktionsrättsorganisationerna som länge krävt att timbeloppet höjs rejält och därefter indexregleras. De menar att det är nödvändigt för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning får den hjälp de behöver och att assistenterna får rimliga arbetsvillkor. Varför lyssnar inte regeringen på dessa organisationer som faktiskt vet vad de pratar om?

30 år med LSS-Både Succés och flopp

Jag var med vid ett sammanträde med DHR:s förbundsstyrelse 1993 där Bengt Westerberg, då socialminister, presenterade hur regeringens förslag till LSS-lagstiftningen skulle se ut. Det är nu hög tid att göra en ordentlig uppföljning av hela LSS-lagstiftningen och se hur den har fallit ut i sin helhet. Vi behöver ett förslag till en reviderad lagstiftning som gör att domstolar och myndigheter måste förhålla sig till begreppen självbestämmande och att leva som andra.

Framtida utmaningar – vad händer nu?

Trots höjningen av assistansersättningen och planerna på indexering finns det fortfarande stora utmaningar kvar. Höjningen för 2025 är otillräcklig och det behövs ytterligare åtgärder för att säkerställa att ersättningen täcker de faktiska kostnaderna för personlig assistans. Det är också viktigt att följa upp hur förändringarna påverkar de som använder personlig assistans och deras familjer. Insatserna måste ges på ett sätt så att vi som har insatserna inte ska bli panikslagna så fort som t.ex. Försäkringskassan ska göra en omprövning

Håkan Högberg

Resursstöd, LSS-Partner