Fotboja för assistansberättigade

 


Regeringen vill nu utreda hur fusk inom personlig assistans kan stoppas. Ett av förslagen som utredaren skall titta på är GPS-övervakning av både assistenter och brukare. Tanken är att kontrollera att vi alltid befinner oss på samma plats.

För mig, känns det här helt fel väg att gå.

Att införa något som liknar elektroniska fotbojor på människor – bara för att de har rätt till personlig assistans – är ett djupt intrång i privatlivet. Det visar en brist på förståelse för vad assistans faktiskt handlar om: frihet, självbestämmande och trygghet. Man kan undra om politiken skulle komma på tanken att föräldralediga skulle ha en ”fotboja” kopplat till barnet. Försäkringskassan har ju alltid tyckt att det är intressant att uttaget av föräldradagarna verkar öka i samband med t.ex. Olympiska Spelen

Visst förekommer fusk.  Men enligt både Försäkringskassan och Skatteverket handlar det om cirka fem procent av ersättningen 

 

 

 

 

 

 

 

 

 
Storebror ser dig/Ai genererad bild av Microsoft på uppdrag av Håkan Högberg, LSS-Partner

 

 


Det är ungefär samma nivå som i andra delar av välfärdssystemet. Ska då 95 procent av oss – som inte fuskar – straffas med övervakning?

Det finns också praktiska frågor. Hur nära måste en assistent vara brukaren? En meter? Tio? Jag reser ofta, och då kanske min assistent bor några våningar bort på hotellet. Ska det räknas som fusk?

Eller tänk dig en vanlig dag. Jag sitter på ett café med en vän. Vi har ett samtal jag gärna vill föra i lugn och ro, utan att någon annan lyssnar. Då kan jag be min assistent att ta en promenad i närheten och komma tillbaka om jag behöver hjälp. Är det ett brott mot reglerna? För mig är det inte konstigare än att assistenten väntar i ett annat rum när jag vilar hemma.

Det här handlar inte bara om teknik eller kontroll. Det handlar om människosyn. Om vi börjar behandla personer med assistansbehov som potentiella brottslingar, vad säger det om vårt samhälle? Vad säger det om hur vi värderar människors rätt till ett privatliv?

Vi måste självklart stoppa fusk. Men vi får inte göra det på bekostnad av människors frihet och värdighet. Övervakning löser inte problemen – den skapar nya.

Vi behöver lösningar som är rättssäkra, mänskliga och som respekterar både assistenter och brukare. Inte fler kontrollsystem som bygger på misstro.

Håkan LSS-Partner

Håkan Högberg, LSS Partner






Denna text är min egen,men jag har använt mig av 
Microsoft AI tjänst Copilot som hjälpmedel vid 
korrektur och redigering

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jacka i minusgrader? Inte ett grundläggande behov, enligt Försäkringskassan

Bild
    När något självklart blir ifrågasatt När kylan biter i kinderna och termometern visar tio minusgrader tänker de flesta av oss inte på att en jacka är en förutsättning för att komma ut. Men för många som lever med en funktionsnedsättning är det just här problemet börjar. Försäkringskassan anser nämligen att hjälp med att ta på sig en jacka inte är ett grundläggande behov. Det är svårt att förstå. Hur kan något så självklart bli oviktigt i myndighetens ögon? Att inte få hjälp med jackan i vinterkylan innebär att livet stannar vid ytterdörren – ändå räknas det inte som ett grundläggande behov.” Foto: M365 Copilot, genererad illustration för LSS ‑ Partner Ett system som tappat kontakten med verkligheten Jag är tacksam över att få arbeta på LSS‑Partner, där vi möter människor som varje dag gör sitt bästa för att leva ett aktivt och självständigt liv. Men jag ser också hur dagens system skapar hinder och oro. För många av våra kunder handlar assistansbehovet inte om ...
Läs mer

Mer än bara minuter – jakten på den goda assistansen

Bild
 Sitter här med kaffekoppen och funderar över ett ord som svänger rätt friskt i vår bransch just nu: kvalitet. Jag har haft personlig assistans sedan 1990. Det är så länge att jag minns tiden när vi fortfarande förklarade för folk att nej, det är inte ”hemtjänst på hjul” vi pratar om. Under alla dessa år, både som användare och i mitt yrkesliv, har jag insett att kvalitet inte är något som bara går att fånga i ett snyggt Excel-ark, hur mycket vissa myndigheter än försöker. För mig handlar kvalitet om doften av nymalet kaffe, om att komma i tid till ett möte och om friheten att kunna vara en tjurig gubbe precis när jag vill, utan att behöva be om lov.  Jag och några goda vänner firar en födelsedag När livet inte ryms i en tabell Vi pratar ofta om assistans i form av timmar och beslut. Men har ni tänkt på hur märkligt det är att försöka klocka mänsklig värdighet? Kvalitet för mig börjar i det enkla: att jag äger min dag. Det är jag som ska styra skutan, inte ett administrativ...
Läs mer

CP - När kroppen jobbar övertid från födseln

Bild
      Min styrka handlar inte om att jag klarar mig själv, utan om att jag har lärt mig att använda verktygen för att leva fullt ut." Följ med in i en vardag där kroppen arbetar hårdare än genomsnittet och där personlig assistans är skillnaden mellan att tömma energidepån före frukost eller att faktiskt kunna delta i livet. En text om  strategier och konsten att leva, även när livet känns som att sätta ihop en IKEA möbel utan ritning.  Morgonen – en nystart med förbehåll Det finns morgnar när allt känns ovanligt samordnat. Kaffet smakar rätt, solen faller fint in i rummet och mitt mentala fokus är skarpt. Men även dessa morgnar är kroppen – den där kroppen som kom till världen med en CP‑skada – ett projekt som kräver full stöttning. Trots att morgonen är min piggaste tid, är jag helt beroende av assistansens händer för att komma ur sängen, sköta min hygien och bli påklädd. Morgonen är som en kort ”happy hour” i nervsystemet. Allt är lite mjukare och ...
Läs mer