Nekades få komma ombord på Västtrafiks buss på grund av Permobil

Ledsen förvirrad Håkan

 


Har ni någon gång hört sången; En Bussschauför en busschauför, det är en man med gott humör. Och har inget gott humör så är han ingen busschaför. Jag tänkte på denna ilustra visa, när jag i förgår blev nekad att komma ombord på bussen med min Permobil. Han påstod att han inte fick släppa ombord Permobiler på bussen. Det stämmer inte och jag visste det. Det finns krav, men jag befinner på rätt sida, för det handlar om vikt bredd och längd. När det gäller vikt får du och din rullstol inte väga mer än 300 kilo, vilket jag inte gör. 

För utom att jag kände mig diskriminerad och maktlös, ja nästan lite rädd så tänker jag på hur lätt information kan bli fel. För visst 3 hjuliga elrullstolar får inte åka med och i folkmun går ju alla elrullstolar under betäckningen Permobil. Så budet från förarens arbetsgivare kan ju varit inga trehjuliga Permobiler på bussarna. Men han var otrevlig och  inte öpprn göt dialog. Min elrullstol är förvisso en Permobil men det är en fyrhjulig Permobil som uppfyller Västtrafiks krav.

Jag anmälde naturligtvis detta till Västtrafik och fick ett jättetrevligt svar från dem. Men vad kan man göra med sin frustration, och oro. Jag känner mig nästan lite rädd att åka och så ska det inte vara.



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jacka i minusgrader? Inte ett grundläggande behov, enligt Försäkringskassan

Bild
    När något självklart blir ifrågasatt När kylan biter i kinderna och termometern visar tio minusgrader tänker de flesta av oss inte på att en jacka är en förutsättning för att komma ut. Men för många som lever med en funktionsnedsättning är det just här problemet börjar. Försäkringskassan anser nämligen att hjälp med att ta på sig en jacka inte är ett grundläggande behov. Det är svårt att förstå. Hur kan något så självklart bli oviktigt i myndighetens ögon? Att inte få hjälp med jackan i vinterkylan innebär att livet stannar vid ytterdörren – ändå räknas det inte som ett grundläggande behov.” Foto: M365 Copilot, genererad illustration för LSS ‑ Partner Ett system som tappat kontakten med verkligheten Jag är tacksam över att få arbeta på LSS‑Partner, där vi möter människor som varje dag gör sitt bästa för att leva ett aktivt och självständigt liv. Men jag ser också hur dagens system skapar hinder och oro. För många av våra kunder handlar assistansbehovet inte om ...
Läs mer

Mer än bara minuter – jakten på den goda assistansen

Bild
 Sitter här med kaffekoppen och funderar över ett ord som svänger rätt friskt i vår bransch just nu: kvalitet. Jag har haft personlig assistans sedan 1990. Det är så länge att jag minns tiden när vi fortfarande förklarade för folk att nej, det är inte ”hemtjänst på hjul” vi pratar om. Under alla dessa år, både som användare och i mitt yrkesliv, har jag insett att kvalitet inte är något som bara går att fånga i ett snyggt Excel-ark, hur mycket vissa myndigheter än försöker. För mig handlar kvalitet om doften av nymalet kaffe, om att komma i tid till ett möte och om friheten att kunna vara en tjurig gubbe precis när jag vill, utan att behöva be om lov.  Jag och några goda vänner firar en födelsedag När livet inte ryms i en tabell Vi pratar ofta om assistans i form av timmar och beslut. Men har ni tänkt på hur märkligt det är att försöka klocka mänsklig värdighet? Kvalitet för mig börjar i det enkla: att jag äger min dag. Det är jag som ska styra skutan, inte ett administrativ...
Läs mer

CP - När kroppen jobbar övertid från födseln

Bild
      Min styrka handlar inte om att jag klarar mig själv, utan om att jag har lärt mig att använda verktygen för att leva fullt ut." Följ med in i en vardag där kroppen arbetar hårdare än genomsnittet och där personlig assistans är skillnaden mellan att tömma energidepån före frukost eller att faktiskt kunna delta i livet. En text om  strategier och konsten att leva, även när livet känns som att sätta ihop en IKEA möbel utan ritning.  Morgonen – en nystart med förbehåll Det finns morgnar när allt känns ovanligt samordnat. Kaffet smakar rätt, solen faller fint in i rummet och mitt mentala fokus är skarpt. Men även dessa morgnar är kroppen – den där kroppen som kom till världen med en CP‑skada – ett projekt som kräver full stöttning. Trots att morgonen är min piggaste tid, är jag helt beroende av assistansens händer för att komma ur sängen, sköta min hygien och bli påklädd. Morgonen är som en kort ”happy hour” i nervsystemet. Allt är lite mjukare och ...
Läs mer