Är färdtjänst en lyx eller en möjlighet till resande
Göteborg kallar det
frihet – men låser in nyckeln i ett parkeringshus. När färdtjänstresor krymper
till 28 per år och taxorna skjuter i höjden, blir varje tur en dyrköpt chans
att lämna hemmet. Är det här ett transportsystem – eller en social frysbox?
Taxorna upp – resorna ner
Göteborg kallar det
frihet – men låser in nyckeln i ett parkeringshus. Färdtjänsten, som ska ge
rörelsefrihet, har blivit en kylig kompromiss.
Resorna har rasat. 2024
gjorde färdtjänstresenärer i Göteborg i snitt 28 resor per år. Rikssnittet är
32. Du får tillstånd, du får bilen – men nästan inte köra. [regionfakta.com]
I februari 2024 kom nya
taxor. Högkostnadsskydd infördes, men månadskortet försvann. 17 000 göteborgare
drabbades. Några jublade över ”rättvisa”, andra undrade om politikerna förstod
följderna. Nu kostar en kort resa 52–65 kr i lågtrafik och 65–78 kr i högtrafik
– plus kilometeravgift om du lämnar kommunen. Samtidigt minskar antalet resor.
[gp.se] [goteborg.se]
Kollektivtrafik en krokig möjlighet
Att åka kollektivt som
synskadad, med rullator eller i rullstol är inte längre omöjligt, men det är
fortfarande en utmaning. Göteborg har gjort spårvagnar och bussar mer
tillgängliga med låggolv, ramper och bättre information. Kommunen säger öppet
att färdtjänst ska vara ett komplement, inte ett förstahandsval. Därför styr
man resenärer mot kollektivtrafiken. För att resan skall bli hyffsat trygg
krävs det att man har med sig ledsagare som kan ge stöd. För förarnas vilja att
ge stöd varierar från väldigt positiva till direkt fientliga. Verkligheten är
krokig: trånga hållplatser, stressade förare, brist på tillgängliga platser och
snäva tidtabeller gör att tryggheten ofta brister. ”Friheten” fortfarande
villkorad – och känslan av att bli styrd kvarstår, även om ramperna finns på de
flesta fordon.
Politiken fryser fast
Synskadades förbund har
protesterat. Lagen säger att ledsagare får följa med, men handläggare nekar
ofta. När färdtjänsten väl fungerar är värmen borta. Byråkratin kräver att du
bevisar varje steg av din oförmåga. [goteborg.se], [srf.nu]
Politikerna? De svarar
med samma fras: ”Frågan bereds.” Trafikanalys pekar på att personer med
synnedsättning behöver bättre stöd. Men Göteborg drar åt snaran istället för
att öppna dörrar.
Resultatet? Ett system
där regelverket blir en ursäkt. Lagen talar om god livskvalitet – men i
praktiken räknas resor som ransonerade kuponger. Politiken och byråkraterna har
ett tydligt mål Att minska antalet färdtjänstresandet och man använder
plånboken som verktyg. Borta är då tanken om delaktighet i samhället för göteborgare
med behov av t.ex. färdtjänst. Det är skillnad mellan kyligt och kallt, och
Göteborg tinar eventuellt upp i valtider. Vi med funktionsnedsättning ser
sällan någon politisk värme nu för tiden varken i Sverige eller i Göteborg
Håkan
Kommentarer
Skicka en kommentar