Jacka i minusgrader? Inte ett grundläggande behov, enligt Försäkringskassan

  

När något självklart blir ifrågasatt

När kylan biter i kinderna och termometern visar tio minusgrader tänker de flesta av oss inte på att en jacka är en förutsättning för att komma ut. Men för många som lever med en funktionsnedsättning är det just här problemet börjar. Försäkringskassan anser nämligen att hjälp med att ta på sig en jacka inte är ett grundläggande behov. Det är svårt att förstå. Hur kan något så självklart bli oviktigt i myndighetens ögon?

Att inte få hjälp med jackan i vinterkylan innebär att livet stannar vid ytterdörren – ändå räknas det inte som ett grundläggande behov.” Foto: M365 Copilot, genererad illustration för LSS‑Partner

Ett system som tappat kontakten med verkligheten

Jag är tacksam över att få arbeta på LSS‑Partner, där vi möter människor som varje dag gör sitt bästa för att leva ett aktivt och självständigt liv. Men jag ser också hur dagens system skapar hinder och oro. För många av våra kunder handlar assistansbehovet inte om avancerad omvårdnad. Det handlar om sådant som gör vardagen möjlig: hygien, mat, kläder och att komma ut genom dörren. Praktiska moment som för de flesta är självklara, men som för andra kräver hjälp.

När behov räcker – men ändå inte räcker

Problemet är att denna grupp allt oftare hamnar utanför ramarna. Inte för att behoven saknas, utan för att regelverket blivit så detaljerat att det inte längre utgår från människors verklighet. Det räcker inte att du behöver hjälp. Det räcker inte att du inte kan ta på dig jackan själv. För att räknas måste behovet klassas som ”integritetsnära”. Att jackan är nödvändig i minusgrader spelar ingen roll. Att utan jacka blir du instängd i hemmet spelar ingen roll. Att hela livet påverkas spelar heller ingen roll.

Det är svårt att se logiken. Att få på sig sin jacka är inte en lyx. Det är inte ett symboliskt behov. Det är en konkret handling som gör att du kan leva ditt liv. Många behöver dessutom mycket exakt hjälp: rätt vinkel på armen, rätt teknik, ibland långsam och varsam påklädning för att undvika smärta. När domstolar och myndigheter kallar detta ”enkelt” visar det hur långt ifrån verkligheten de hamnat.

När livet styckas i minuter

Konsekvensen blir att människor delas upp i minuter, moment och kategorier. En del av kroppen räknas som viktig, en annan inte. Ett plagg räknas, ett annat inte. Livet blir styckat i delar som inte går ihop med hur människor faktiskt lever. Och när helheten försvinner, försvinner också rätten till ett självständigt liv.

 

LSS var aldrig tänkt att fungera så här

LSS syfte var att skapa frihet, delaktighet och möjlighet att leva som andra. I dag ser vi i stället snäva tolkningar som gör att allt fler mister sin assistans eller får den kraftigt neddragen. Det är inte värdigt ett land som säger sig värna mänskliga rättigheter.

Det som krävs nu

Vi på LSS‑Partner menar att det krävs en förändring. Antingen måste det komma prejudikat som ligger i linje med LSS ursprungliga intentioner, eller så krävs det en ren lagändring som förtydligar vad grundläggande behov faktiskt är. För så länge människor förlorar sin assistans för att de behöver hjälp med jackan i vinterkylan, då fungerar systemet inte. Då är det något fel i själva grunden.

Vi måste återgå till en helhetssyn där människan står i centrum. Där praktiska behov inte avfärdas som detaljer utan ses som förutsättningar för frihet. För frihet är inte ett stort ord på papper. Frihet är att kunna lämna sitt hem en iskall morgon – med jackan på.

 

Håkan Högberg LSS-Partner