När systemet vinner över människan – vem äger rätten till ditt liv

 

 

När budgeten blir gud försvinner medmänskligheten i LSS

Efter trettio år inom funktionsrättsfrågor har jag sett rättigheter växa fram – och jag har sett dem långsamt urholkas. Idag styrs vårt land av en märklig paradox: lagen säger en sak, men verkligheten styrs av klockslag och budgetramar. När kontrollen blir viktigare än medmänskligheten förvandlas frihetsreformer till byråkratiska nålsögon. Min glöd är precis densamma som när jag började, men i praktiken är rätten att styra sitt eget liv idag långt ifrån den verklighet jag möter i min vardag på LSS-Partner.

Skillnaden mellan liv och existens

Skillnaden mellan LSS och Socialtjänstlagen är inte bara juridisk – den är existentiell. LSS gav människor makten att själva välja vem som hjälper dem, när och hur. I hemtjänsten är det däremot kommunen som håller i fjärrkontrollen.

Att få välja när man vill gå upp, vem som kommer in i ens hem och hur maten lagas är ingen lyxvara. Det handlar om mänsklig värdighet. Ändå visar siffrorna att bara 38 procent av brukarna i hemtjänsten upplever att de har inflytande över vem som kommer. Där är det schemat, inte människan, som styr.

LSS vs. SoL – En existentiell kamp mellan individens behov och systemets logik.

Frihetsreformen som blev ett nålsöga

När jag ser på utvecklingen inom den personliga assistansen blir jag djupt oroad. Antalet beviljade timmar minskar och allt fler får avslag trots uppenbara behov. Självbestämmandet begränsas av snäva tolkningar och en kontrollapparat som andas misstro. Människor tvingas anpassa sina liv efter systemets logik, istället för att systemet stöttar livet.

Bakom paragraferna finns riktiga människor. Jag tänker ofta på kvinnan med rörelsehinder som beviljades så få timmar att hon tvingades flytta till ett äldreboende innan hon ens hade fyllt 60. Eller barnet med muskelsjukdom som nekades assistans med motiveringen att ”det räcker att sköta magen en gång om dagen”. Vad säger det om vår människosyn när vi reducerar en person till biologiska behov enligt ett tidsschema?

Lydnadens kultur

Hur kan besluten få bli så uppenbart inhumana? Svaret finns i hur vår välfärd har förändrats. Sedan 1990-talet har fokus förskjutits från relationer till resultat, från tillit till kontroll.

I en kultur där budgeten är gud premieras tyvärr lydnad framför mod. Det krävs kurage för en handläggare att stå upp för individens bästa när det krockar med en intern policy. När resurserna är knappa vinner regeltolkningen nästan alltid över medkänslan.

Vägen framåt

Självbestämmande är inte att få välja mellan två färdiga alternativ som någon annan har tagit fram. Det är att få forma sitt liv från grunden. Vi måste sluta prata om självbestämmande som en vacker vision och börja behandla det som den grundlagsskyddade rättighet det faktiskt är.

Vi måste våga prioritera det mänskliga mötet igen. Om vi fortsätter låta byråkratisk stelbenthet gå före mänskliga behov tapper vi något mycket större än bara ett välfärdssystem – vi tappar vår medmänsklighet.