Känslan av att vara till besvär
Av Håkan Högberg, LSS-Partner
I den här personliga krönikan delar jag, som medarbetare på LSS‑Partner och person med egen erfarenhet av personlig assistans, tankar om barndom, professionella möten och varför samtal, respekt och mänsklighet är avgörande – inte minst inom personlig assistans och LSS.
En tidig lärdom
Känslan av att vara till
besvär har funnits med länge. Redan som mycket liten lärde jag mig, utan att
någon sa det högt, att barn som krävde mer arbete inte alltid möttes med samma
tålamod. Små barn läser vuxnas suckar och kroppsspråk bättre än man tror.
Jag
växte delvis upp på institution. Det var inte en miljö av ständiga
övergrepp. Fysiskt våld var sällsynt. Men det var början av
1960‑talet och kunskapen om barns behov var begränsad. Jag lärde mig tidigt att
det var klokt att vara lätt att ha att göra med. Så jag blev glad, pratglad och
tog inte för mycket plats.
Att vara med – men på andras villkor
Lek över skog och sten ©H. Högberg,
LSS-Partner 2026
Hos min mamma kände jag
mig aldrig till besvär. Samtidigt såg jag skillnaden mellan mig och andra barn.
De sprang och lekte fritt. Jag var beroende av att andra anpassade sig. Även om
de ofta hade med mig i sin lek ute i skogen, så sprang de också gärna ifrån
mig.
Som tonåring förändrades
något. När mamma bar mig runt midsommarstången slog känslan plötsligt till. Jag
kände mig tung, fel och pinsam. Där började känslan få fäste.
Hjärnspöke eller verklighet?
I dag skiljer jag mellan
att känna sig besvärlig och att faktiskt uppfattas som det. Den första lever i
oss själva. Den andra uppstår ofta i relationer där makt och beroende finns.
Jag vet också att känslan
inte alltid är inbillning. I vissa situationer kräver vi mer tid och
anpassning. Frågan är inte om det stämmer, utan hur det bemöts.
När tillvaron bedöms av andra
Under 1960‑ och 70‑talen
sågs barn med funktionsnedsättning ofta som en belastning. Jag mötte den
blicken tidigt. Jag var åtta år när jag nekades skolstart. Det handlade inte om
elakhet, utan om ett system som inte räknade med oss.
I dag finns konventioner
och större kunskap. Ändå kan känslan snabbt väckas i mötet med vård,
myndigheter eller personlig assistans.
Tre platser där
känslan väcks
Inom vården kan tidsbrist
och otillgänglighet göra att man känner sig i vägen. Myndighetskontakter kan
skapa stress när mycket står på spel. I relationen till assistenter kan
skuldkänslor smyga sig in: behöver jag verkligen be om hjälp igen? Är duschen för jobbig just för den assistenten eller ska jag våga larma assistenten på natten för att jag är törstig? Oftast kan jag ställa mig över sådana känslor men inte alltid.
Samtal gör skillnad
Här är samtalet
avgörande. På LSS‑Partner talar vi ofta om öppenhet, respekt och tydliga ramar.
När man vågar prata om behov, gränser och ansvar minskar utrymmet för skuld.
En av anledningarna till
att jag arbetar på LSS‑Partner är min egen erfarenhet av att leva med personlig
assistans. Jag vet hur det kan kännas att vara beroende, att tveka inför att be
om hjälp, för att vissa arbetsuppgifter är en utmaning. Det kan gälla dusch och toabesök etc. Men också för att larma upp någon på natten. Oftast kan jag stå över dessa tankar, men inte alltid.
För uppdragsgivare kan
det vara värdefullt att tala med någon som delar den erfarenheten och som
samtidigt har tystnadsplikt. För personliga assistenter kan det vara en
möjlighet att ställa frågor och resonera kring situationer som annars kan vara
svåra att ta upp. Om du är anställd av LSS‑Partner eller uppdragsgivare hos oss
och vill boka ett samtal med mig, kontakta din samordnare.
Att våga ta sin plats
Kanske behöver vi ibland
acceptera att vi är till besvär – utan att göra det till ett värdeomdöme. Alla
människor är det ibland. Det gör oss inte mindre värda.
Jag har långsamt lärt mig
att be om det stöd jag har rätt till. Känslan må finnas kvar, men den ska inte
få avgöra mitt värde som människa.
Texten är skriven av Håkan Högberg, LSS-Partner med stöd av AI‑verktyg för redigering
och språklig bearbetning. Bilden som används till inlägget är AI‑genererad.

Fantastisk text tack
SvaraRaderaSå klokt
SvaraRadera