När döden kommer nära i assistanslivet

 av Håkan Högberg, LSS-Partner 2026

När döden kommer nära påverkas inte bara familj och vänner, utan också den personliga assistansen. Hur hanterar man sorg, gränser och ansvar när rollerna är både professionella och mänskliga

Astrid Lindgren och hennes två systrar lär ha inlett många samtal med orden:
”Döden, döden.”
Det kan låta drastiskt, men säger något djupt mänskligt. Döden är en del av livet. Den här texten handlar om vad som händer när döden kommer nära i den personliga assistansen – och om hur sorg, yrkesroll och ansvar flätas samman.

När uppdragsgivaren sörjer

Vi reagerar olika när någon dör. Mycket beror på relationen till den som har gått bort. Sorgen tar större plats när det gäller en nära anhörig eller vän än när döden rör någon längre bort.

När jag själv har förlorat mina föräldrar har sorgen blandats med ett stort mått av praktik. Det fanns mycket att ordna: begravning, transporter och boendesituation. I båda fallen fanns det också personliga assistenter omkring mig som hade träffat mina föräldrar. De var inte personligt sörjande, men de hade en relation och ställdes ändå inför situationer som krävde eftertanke.

För vissa assistenter kan det uppstå en osäkerhet. Ska man säga något? Ska man vara tyst? Förväntas man visa sorg, eller professionalism? När begravningen dessutom äger rum långt bort kan praktiska frågor bli avgörande. Det är inte självklart att en assistent ska resa långt eller stå för kostnader för blommor.

Som uppdragsgivare kan det ibland vara lättare att prata med assistenter än med vänner. Samtidigt innebär det att assistenten riskerar att hamna i en roll som går utöver uppdraget. Därför är det viktigt att sätta gränser och att assistenten vågar säga ifrån om situationen blir för tung.

Hos LSS Partner uppmuntrar vi assistenter att ta kontakt när de hamnar i svåra situationer kring sorg. I vissa fall kan handledning vara ett stöd, särskilt om sorgeprocessen är lång eller mycket intensiv.

Begravning och assistans

En sista hälsning © H.Högberg

En begravning är ett socialt sammanhang, men också något alldeles särskilt. För en personlig assistent kan det vara svårt att veta hur man ska agera. Mycket beror på relationen mellan uppdragsgivaren och den avlidne.

Ibland krävs ett aktivt stöd, ibland handlar det om att finnas diskret i bakgrunden. Därför är det viktigt att i förväg prata igenom situationen. Samtal om klädsel, placering och bemötande kan förebygga problem. Utan tydlighet kan det gå helt fel – som när en assistent dyker upp i joggingbyxor på en begravning, eller i kostym och slips när uppdragsgivaren är klädd i jeans och piké. Tydliga överenskommelser skapar trygghet för alla.

När uppdragsgivaren går bort

När en uppdragsgivare avlider upphör assistansuppdraget omedelbart. För assistenten innebär det ofta en tvär förändring. Från att ha haft ett arbete, ibland under många år, står man plötsligt utan uppdrag. Detta sker ofta samtidigt som man själv sörjer.

Många frågor uppstår. Är man välkommen på begravningen? Finns det möjlighet till ett gemensamt avsked med kollegor? Hur tar man hand om sin egen sorg när den professionella rollen försvinner?

 

 

Assistansbolagets ansvar när sorgen drabbar en grupp

Hos oss på LSS Partner sprider sig alltid en sorgsen stämning när vi får besked om att en uppdragsgivare har gått bort. Samtidigt påbörjas det praktiska arbetet med att avsluta anställningar och att se om andra uppdragsgivare kan vara i behov av assistenter, för att om möjligt hjälpa några att stanna kvar hos oss. Vi skriver referenser och ställer upp med muntliga referenser när det efterfrågas.

När en uppdragsgivare går bort har vi alltid ett möte med hela assistentgruppen. För att man ska få möjlighet att dela på tankar och känslor, men också för att ge information om vad som gäller framåt, rent praktiskt. LSS-Partner deltar också generellt alltid på begravningar efter kunder. Dels för att hedra och minnas den som gått bort, men också för att stödja de i assistentgruppen som väljer att delta på begravningen

Döden är en del av livet.

Döden är ofrånkomlig, men hur vi möter den är ett val. I den personliga assistansen möts yrkesroll och mänsklig närhet på ett sätt som gör sorgen extra komplex. Därför krävs samtal, respekt och tydlighet. När vi ger utrymme för både sorg och professionellt ansvar skapar vi en tryggare assistans – även när livet tar slut.

 

Jag har använt mig av AI verktyg vid korrektur och redigering men krönikan är skriven av mig

Kommentar: Tack Håkan, för din inlaga om döden och Personlig Assistans! Känner mig manad att skriva något då jag blivit av med jobbet på precis det sättet. Även om det är många år sedan nu så är det starka minnen att bära med sig hela livet.

Ja, man blir av med jobbet men man blir av med en relation också, vilket är värre. Man får a-kassa som ersättning för förlorad lön. Andra uppdrag som Personlig Assistent finns det gott om.
Men min förlust av relationen till den här personen, brukaren, kunden, klienten, ja, det går inte riktigt att hitta ett bra ord för den relationen var stark och gav mig bekräftelse på mitt värde som människa, också!
Hela tiden med assistentjobbet är det en balansgång mellan att vara privat och professionell. Det går inte alltid att sköta snyggt och smidigt och då måste man få tid och plats att tala om vad man tänker och känner med arbetskamrater och överordnade och även anhöriga om de finns.

Ska försöka bli bättre på att läsa dina inlägg, Håkan!
Hälsningar, Johan D.😎