Sommar, sol, funktionsnedsättning och personlig assistans

 

 

Av Håkan Högberg, LSS-Partner

En gång i tiden båtluffade jag i Grekland med rullstol, ryggsäck och mer mod än sunt förnuft. I dag kräver en strandutflykt betydligt fler förberedelser. Det här är en krönika om sommar, personlig assistans, en kropp med egna åsikter och längtan efter nya äventyr.

 

Ack den ungdomen

 

En natt på en grekisk strand

Det finns tider på året då det nästan förväntas att vi ska vara lyckliga. Julen är en sådan tid. Sommaren är en annan.

Och visst bär vi alla på våra sommarminnen. När jag tänker tillbaka på barndomen minns jag resor med mina föräldrar. Det var en enklare tid. Inte bara för att jag var barn, utan också för att kroppen fungerade bättre och livet krävde mindre av mig.

Som ung vuxen var världen fortfarande stor och möjlig. Jag minns särskilt en båtluff i Grekland. Manuell rullstol, en stor ryggsäck och ett par gångbockar i trä. Jag var 22 eller 23 år och reste tillsammans med två tjejer i min egen ålder. Vi sov på hotell vi egentligen inte hade råd med, på stränder och hos en ung grek som blev hopplöst förälskad i en av mina reskamrater.

Det var inte alltid bekvämt. Men det var enkelt och det blev ett minne för livet.

Ack den ungdomen.

Sommaren kräver sin generalstab

I dag ser verkligheten lite annorlunda ut.

Många av de saker som andra gör utan att tänka kräver planering. En utflykt, ett restaurangbesök eller en dag på stranden kan innebära att man måste fundera på transporter, hjälpmedel, tillgänglighet och assistans.

Dessutom har kroppen med åren börjat föra fram egna synpunkter på verksamheten.

Förr tänkte jag mest på vart jag ville åka. Numera funderar jag lika mycket på hur jag ska ta mig dit, var jag ska sitta när jag kommer fram och om det finns en toalett som fungerar.

Det låter kanske tråkigt, men det har också gjort mig till en ganska skicklig projektledare. Om livet som assistansanvändare hade varit en merit på arbetsmarknaden hade många av oss kunnat söka jobb som logistikchefer.

Konsten att vara spontan

Det finns något fascinerande med spontanitet.

För många betyder det att man får en idé och genomför den. För oss andra kan spontanitet innebära att planeringen bara började flera dagar tidigare.

"Vi bestämde oss bara för att åka."

Ja, fast först kontrollerade vi tillgängligheten, anpassade schemat, säkerställde transporten och packade ungefär som om vi skulle korsa Himalaya.

Det är lite som en teaterföreställning. Publiken ser spontaniteten. Bakom kulisserna står ett helt arbetslag och håller tummarna.

När personlig assistans fungerar som bäst märks den knappt. Då får man känslan av att livet faktiskt flyter på. Det är kanske den finaste formen av frihet.

Sommar även på kontoret

Sommaren märks förstås även på LSS Partner. Här har vi gjort ungefär samma sak som resten av landet: planerat, pusslat och försökt få allt att fungera trots att folk envisas med att gå på semester.

Sommarvikarier åt våra uppdragsgivare har fixats in, Malin njuter av välförtjänt ledighet och Alva håller ställningarna här på kontoret, och vickar för samordnarna som sommarvikarie. Kaffekopparna är lika många som vanligt, men samtalen handlar betydligt oftare om badväder än om arbetsuppgifter.

Kort sagt – även här på kontoret råder det sommar.

 

När kroppen begär vapenvila

Sedan har vi kroppen.

Den där kamraten som har följt med hela livet men som med åren blivit allt mindre samarbetsvillig.

Den behöver mer vila, mer planering och betydligt mer övertalning än den gjorde när jag båtluffade i Grekland.

Förr kunde jag komma hem från ett äventyr och undra vad jag skulle göra härnäst. Numera kan jag komma hem från ett äventyr och undra var närmaste säng finns.

Det är ingen katastrof. Det är bara ett faktum.

Och om jag ska vara ärlig finns det något ganska komiskt i att upptäcka att vila har blivit en aktivitet som måste planeras in mellan de andra aktiviteterna.

En liten längtan till sommaren

Trots allt längtar jag fortfarande efter resor.

Kanske inte efter att sova på en strand eller bo hos okända greker. Vissa idéer blir faktiskt sämre med åldern, eller också har jag blivit mer bekväm.

Men jag längtar efter känslan. Efter att ge sig av. Efter att upptäcka något nytt. Efter att tänja lite på gränserna för vad som verkar möjligt.

Kanske blir det aldrig lika rått och punkigt som den där båtluffen i Grekland. Men det gör inget. Det räcker att det är så rått och så punk som mitt liv tillåter.

Med den tanken vill jag önska alla läsare en riktigt skön sommar.

Ta vara på de små äventyren, de stora skratten och de fina minnena.

Och skulle ni träffa en kärlekskrank grek på vägen, så hälsa från mig.

 

Glad sommar önskar jag och alla vi på LSS Partner.

 

 

 

Om mig

Jag är född med en funktionsnedsättning och har aldrig levt utan den. Mina texter bygger därför på livslång egen erfarenhet av de frågor som rör funktionsnedsättning, personlig assistans och delaktighet i samhället.

 

Användning av AI verktyg
Jag har använt AI för redigering och korrektur av denna text. Eventuella bilder har tagits fram med stöd av AI-baserade verktyg. Jag ansvarar för textens innehåll.