Alla små beslut som andra aldrig behöver tänka på

Av Håkan Högberg, LSS-Partner

Ett spontant besök

I dag ska jag hälsa på min vän Anna. Vi har i

nte setts på ett tag, så det blev ett ganska spontant beslut.

Eller ja, spontant och spontant.

För många innebär ett besök hos en vän att ta på sig jackan och gå hemifrån. För mig och Anna, som båda har personlig assistans, startade beslutet en lång rad frågor.

Vem arbetar på måndag? Vad behöver min assistent veta? Hur ska jag resa dit? Färdtjänst eller kollektivtrafik? Hur länge ska jag stanna? Hur vill jag att assistenten ska vara under besöket? Passar det med assistenternas schema?

Inget av detta är särskilt svårt. Men samma frågor dyker upp nästan varje gång något ska göras.

Det som för andra är ett enkelt val blir för oss en kedja av beslut där flera delar måste fungera samtidigt.

När vardagen blir projektledning

Det märkliga är att planeringen sällan gäller stora händelser.

Den gäller vardagen. Ett biobesök. En fika med en vän. Ett inköp på stan.

Många av oss blir skickliga projektledare utan att ha sökt jobbet. Vi lär oss att tänka flera steg framåt eftersom erfarenheten har visat vad som händer när något glöms bort.

Det är en kunskap som sällan syns. Om allt fungerar märker ingen hur mycket arbete som ligger bakom. Först när något går fel blir planeringen synlig.

Ju bättre det fungerar, desto mindre syns det

Kanske är det därför många underskattar den mentala arbetsbörda som personlig assistans kan innebära.

När någon ser mig på en restaurang, en föreläsning eller på resa ser det ofta enkelt ut. Men bakom aktiviteten kan det finnas timmar av planering och samordning.

Här finns också en paradox.

Ju bättre assistansen fungerar, desto mindre syns den.

Ingen ser telefonsamtalen, schemajusteringarna eller reservplanerna. Man ser bara en person som lever sitt liv.

Det är egentligen ett gott betyg till assistansen. Samtidigt gör det att mycket av det arbete som krävs för att skapa frihet blir osynligt för omgivningen.

Frihet är kortare avstånd

När personlig assistans diskuteras handlar det ofta om timmar, regler och kostnader. Det är viktiga frågor. Men kanske borde vi ibland tala om något annat.

Avstånd.

Avståndet mellan att vilja något och att kunna göra det.

För den som kan resa sig, ta sin jacka och gå ut genom dörren är det avståndet kort. För den som är beroende av assistans kan det vara betydligt längre.

Därför borde målet med personlig assistans vara större än att lösa praktiska behov. Den ska också minska avståndet mellan tanke och handling.

Det handlar om tillräckligt många timmar. Men det handlar också om trygg bemanning, god planering och assistenter som känner personen de arbetar för. För oss på LSS-Partner är det en viktig utgångspunkt. Den bästa assistansen tar inte plats. Den skapar plats för den assistansberättigades liv.

Vi kommer nog alltid att leva med fler checklistor än de flesta andra.

Frågan är hur mycket plats de ska få ta.

För när planeringen blir hela vardagen riskerar livet att reduceras till logistik. När assistansen fungerar som den ska blir det tvärtom. Då finns mer plats för vänner, arbete, fritid och allt det som gör livet rikt.

Kanske är det så frihet ser ut i praktiken.

I det lilla avståndet mellan att tänka:

"Jag ska hälsa på Anna."

och att faktiskt vara på väg.

 

 

AI verktyg
Jag har använt AI för redigering och korrektur av denna text. Eventuella bilder har tagits fram med stöd av AI-baserade verktyg. Jag ansvarar för textens innehåll.