Alla talar om miljarderna

 


Av Håkan Högberg, LSS-Partner

En berättelse som fastnade

Alla talar om miljarderna - Vi vill bara leva


Nyligen gav STIL ut rapporten Assistansen och miljardmyten. Den försöker reda ut vad som är myt och vad som är verklighet i diskussionen om fusk och kriminalitet inom den personliga assistansen.

På ett av de många möten och rådslag jag genom åren deltagit i hos IFA minns jag särskilt en föreläsare från Skatteverket. Han talade om felaktiga utbetalningar inom socialförsäkringssystemet och menade att omkring tio procent kunde vara felaktiga, medan ungefär fem procent av dessa handlade om medvetet fusk.

Översatt till assistansersättningen handlar det om stora pengar. Men frågan är inte om fusk förekommer. Frågan är hur säkra vi egentligen är på siffrorna när uppskattningarna ofta skiljer sig kraftigt från det som faktiskt kunnat bevisas.

Att lura till sig assistansersättning är lika vidrigt som att lura sig till någon annan offentlig ersättning. Men trots åratal av debatt finns det väldigt lite som tyder på att assistansen skulle vara mer brottsbelastad än andra delar av välfärdssystemet.

När ersättningen följde verkligheten

Under 1990-talet och början av 2000-talet såg verkligheten annorlunda ut. Ersättningen följde kostnadsutvecklingen på ett helt annat sätt än i dag. Assistansanordnare kunde göra vinster, brukare kunde resa med sina assistenter och det fanns resurser till utbildning, arbetsledning och utveckling.

Sedan förändrades bilden.

När några uppmärksammade bedrägerier avslöjades runt 2010 blev de snabbt symboler för hela branschen. Personer som simulerade funktionsnedsättningar och oseriösa aktörer fick stort medialt utrymme. Problemen var verkliga, men berättelsen om assistansen började allt oftare med fusket i stället för med reformens syfte.

Miljarderna som blev en sanning

Under många år har vi fått höra att fusket kostar samhället miljarder. Siffrorna har upprepats så ofta att de nästan blivit odiskutabla sanningar.

Men när man granskar underlagen visar det sig att mycket bygger på uppskattningar, riskbedömningar och antaganden. De beskriver vad som kan vara fel, inte nödvändigtvis vad som har bevisats vara brott. Samtidigt har de belopp som faktiskt kunnat knytas till konstaterad kriminalitet ofta varit betydligt lägre än de summor som förekommit i debatten.

Det märkliga är hur uppskattningar över tid kan förvandlas till fakta. Först presenteras de som osäkra bedömningar. Sedan upprepas de av myndigheter, politiker och medier. Till slut är det knappt någon som längre frågar var siffrorna kommer ifrån.

När kostnaden styr blicken

Personlig assistans skiljer sig från många andra socialförsäkringsförmåner. Antalet mottagare är förhållandevis litet, men kostnaden per individ är hög.

Den som får sjukersättning får en ersättning till sig själv. Den som har personlig assistans får i praktiken finansiering av en hel verksamhet med löner, arbetsgivaravgifter och bemanning.

Ur ett kontrollperspektiv är det därför kanske inte konstigt att assistansen hamnar i fokus. Ett enda assistansärende kan omfatta betydligt större belopp än många andra socialförsäkringsärenden.

Men det väcker en obekväm fråga: Är det de största riskerna som granskas hårdast, eller är det bara de största beloppen?

Om kontrollresurserna naturligt söker sig dit pengarna är som störst riskerar de människor som har de allra största behoven också att bli de som granskas mest.

Vem blir människan bakom statistiken?

I assistansdebatten möter vi ständigt siffror. Timmar, kostnader, prognoser och återkrav. Men bakom varje stapel i statistiken finns en människa.

  • Någon som vill kunna arbeta.
  • Någon som vill vara förälder.
  • Någon som vill träffa vänner, resa eller bara bestämma över sin egen vardag.

Det är lätt att förstå varför samhället vill bekämpa fusk. Det ska vi göra. Men samtidigt måste vi fråga oss vad som händer när misstanken blir viktigare än människan.

För när allt fokus hamnar på kostnader, kontroller och miljardbelopp finns risken att vi glömmer varför assistansen en gång infördes. Reformen skapades inte för att flytta pengar. Den skapades för att flytta makt över livet till människor som tidigare saknade den.

Och kanske är det just det som gått förlorat i debatten.

Alla talar om miljarderna.

Alldeles för få talar om människorna.

 


 

Läs vidare

 

 AI verktyg

AI för redigering och korrektur av denna text. Eventuella bilder har tagits fram med stöd av AI-baserade verktyg. Jag och LSS-Partner ansvarar för textens innehåll.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jacka i minusgrader? Inte ett grundläggande behov, enligt Försäkringskassan

Bild
    När något självklart blir ifrågasatt När kylan biter i kinderna och termometern visar tio minusgrader tänker de flesta av oss inte på att en jacka är en förutsättning för att komma ut. Men för många som lever med en funktionsnedsättning är det just här problemet börjar. Försäkringskassan anser nämligen att hjälp med att ta på sig en jacka inte är ett grundläggande behov. Det är svårt att förstå. Hur kan något så självklart bli oviktigt i myndighetens ögon? Att inte få hjälp med jackan i vinterkylan innebär att livet stannar vid ytterdörren – ändå räknas det inte som ett grundläggande behov.” Foto: M365 Copilot, genererad illustration för LSS ‑ Partner Ett system som tappat kontakten med verkligheten Jag är tacksam över att få arbeta på LSS‑Partner, där vi möter människor som varje dag gör sitt bästa för att leva ett aktivt och självständigt liv. Men jag ser också hur dagens system skapar hinder och oro. För många av våra kunder handlar assistansbehovet inte om ...
Läs mer

Mer än bara minuter – jakten på den goda assistansen

Bild
 Sitter här med kaffekoppen och funderar över ett ord som svänger rätt friskt i vår bransch just nu: kvalitet. Jag har haft personlig assistans sedan 1990. Det är så länge att jag minns tiden när vi fortfarande förklarade för folk att nej, det är inte ”hemtjänst på hjul” vi pratar om. Under alla dessa år, både som användare och i mitt yrkesliv, har jag insett att kvalitet inte är något som bara går att fånga i ett snyggt Excel-ark, hur mycket vissa myndigheter än försöker. För mig handlar kvalitet om doften av nymalet kaffe, om att komma i tid till ett möte och om friheten att kunna vara en tjurig gubbe precis när jag vill, utan att behöva be om lov.  Jag och några goda vänner firar en födelsedag När livet inte ryms i en tabell Vi pratar ofta om assistans i form av timmar och beslut. Men har ni tänkt på hur märkligt det är att försöka klocka mänsklig värdighet? Kvalitet för mig börjar i det enkla: att jag äger min dag. Det är jag som ska styra skutan, inte ett administrativ...
Läs mer

De tysta stunderna – när samarbete sker utan ord

Bild
  När personlig assistans fungerar som bäst behövs ibland inga ord alls. En blick eller en nick kan rymma en djup gemenskap som vuxit fram över tid. Men tystnad kan också tala ett annat, tyngre språk. När relationen skaver kan tystnaden bli en tillflyktsort som skapar avstånd istället för närhet. För i köket är all tystnad inte av samma slag – den kan antingen ge helande vila eller bygga osynliga murar.   Tystnaden i köket – ibland ett tecken på total samordning, ibland bara ett effektivt sätt att begränsa samtalet till nästa kaffetår.”   Blicken som säger allt En morgon för inte så länge sedan arbetade jag och min assistent oss igenom morgonrutinerna utan att nästan säga ett ord. Ändå minns jag det som ett av våra bästa samarbeten. En blick mot kaffebryggaren. En liten nick. Ett ögonkast mot rullstolen. Inga frågor och inga instruktioner. Det är märkligt hur mycket som kan förmedlas utan ord. Ibland brukar människor tala om att en assistent arbetar ...
Läs mer