Nätter med assistans – den osynliga verkligheten

 

1.    Klockan fyra på natten är teorierna slut

Jag har sedan många år problem med sömnen. Jag har svårt att somna och somnar sällan före klockan ett på natten. Nästan alltid vaknar jag sedan vid fyratiden. Har jag tur somnar jag om efter ett toalettbesök. Har jag otur vaknar jag pigg som ett spjut och måste lyssna på radio eller titta på något lagom monotont på surfplattan för att försöka somna om. Klockan fyra på morgonen är teorierna slut. Då återstår bara frågan om hjälpen finns där när man behöver den.




 

2.    De små behoven tar inte paus

Egentligen är det dumt att tänka så, för behoven finns ju dygnet runt. Kroppen och hjärnan tar inte paus på natten. Man blir fortfarande törstig och behöver fortfarande gå på toaletten.

De små behoven tar med andra ord inte paus åtta timmar varje natt, även om man som assistansberättigad ibland skulle önska att det vore så.

Många nätter när jag har legat vaken och behövt hjälp flera gånger har jag ändå försökt vänta till morgonen. I stället för att larma direkt har jag väntat tills situationen nästan blivit akut. Rent intellektuellt inser jag hur dumt det är. Det blir ju jobbigare både för mig och assistenten om jag väntar för länge.

Men ibland dominerar känslan över förnuftet.

3.    Att vakna med trygghet är ingen självklarhet

Även om trygghet inte räknas som ett grundläggande behov enligt LSS är den ändå en viktig del av personlig assistans.

Ibland har det hänt att assistenten inte har hört när jag larmat. Det är ångestdrivande. Tankarna blir snabbt katastrofinriktade. Tänk om assistenten inte mår bra? Tänk om något har hänt?

Under mina många år med personlig assistans har sådana situationer ibland fått mycket konkreta uttryck. Vi hade en gång en assistent som drömde så våldsamma mardrömmar att han slog sönder dörren till det rum där han sov. Vid ett annat tillfälle hade en assistent så lågt blodsocker att det var svårt att väcka honom.

Men värst var nog när en ung assistent tog hem sin flickvän till lägenheten mitt i natten utan att fråga oss. Jag vaknade och hörde hur han försökte öppna ytterdörren och släppa in henne så tyst som möjligt. Det lyckades han inte med.

Jag blev så rädd att jag bokstavligen frös till is. Den känslan vill jag aldrig uppleva igen.

Så ja, trygghet är viktigt inom personlig assistans året runt. Men behovet blir särskilt tydligt på natten, när man känner sig som mest utlämnad.

4.    Nattassistansen är svår, men nödvändig

Därför kräver nattassistans att både jag som behöver assistansen och mina assistenter inser att nattens timmar är lika viktiga som dagens. Den osynliga verkligheten pågår även när resten av samhället sover. I mitt arbete på LSS-Partner möter jag ofta diskussioner om beslut, timmar och juridik. Det är viktiga frågor. Men klockan fyra på morgonen när man ligger vaken och behöver hjälp är sådana begrepp ganska ointressanta. Då handlar frågan om något mycket enklare: Finns det någon som hör när man larmar?

 

AI verktyg
Jag har använt AI för redigering och korrektur av denna text. Eventuella bilder har tagits fram med stöd av AI-baserade verktyg. Jag ansvarar för textens innehåll.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jacka i minusgrader? Inte ett grundläggande behov, enligt Försäkringskassan

Bild
    När något självklart blir ifrågasatt När kylan biter i kinderna och termometern visar tio minusgrader tänker de flesta av oss inte på att en jacka är en förutsättning för att komma ut. Men för många som lever med en funktionsnedsättning är det just här problemet börjar. Försäkringskassan anser nämligen att hjälp med att ta på sig en jacka inte är ett grundläggande behov. Det är svårt att förstå. Hur kan något så självklart bli oviktigt i myndighetens ögon? Att inte få hjälp med jackan i vinterkylan innebär att livet stannar vid ytterdörren – ändå räknas det inte som ett grundläggande behov.” Foto: M365 Copilot, genererad illustration för LSS ‑ Partner Ett system som tappat kontakten med verkligheten Jag är tacksam över att få arbeta på LSS‑Partner, där vi möter människor som varje dag gör sitt bästa för att leva ett aktivt och självständigt liv. Men jag ser också hur dagens system skapar hinder och oro. För många av våra kunder handlar assistansbehovet inte om ...
Läs mer

Mer än bara minuter – jakten på den goda assistansen

Bild
 Sitter här med kaffekoppen och funderar över ett ord som svänger rätt friskt i vår bransch just nu: kvalitet. Jag har haft personlig assistans sedan 1990. Det är så länge att jag minns tiden när vi fortfarande förklarade för folk att nej, det är inte ”hemtjänst på hjul” vi pratar om. Under alla dessa år, både som användare och i mitt yrkesliv, har jag insett att kvalitet inte är något som bara går att fånga i ett snyggt Excel-ark, hur mycket vissa myndigheter än försöker. För mig handlar kvalitet om doften av nymalet kaffe, om att komma i tid till ett möte och om friheten att kunna vara en tjurig gubbe precis när jag vill, utan att behöva be om lov.  Jag och några goda vänner firar en födelsedag När livet inte ryms i en tabell Vi pratar ofta om assistans i form av timmar och beslut. Men har ni tänkt på hur märkligt det är att försöka klocka mänsklig värdighet? Kvalitet för mig börjar i det enkla: att jag äger min dag. Det är jag som ska styra skutan, inte ett administrativ...
Läs mer

De tysta stunderna – när samarbete sker utan ord

Bild
  När personlig assistans fungerar som bäst behövs ibland inga ord alls. En blick eller en nick kan rymma en djup gemenskap som vuxit fram över tid. Men tystnad kan också tala ett annat, tyngre språk. När relationen skaver kan tystnaden bli en tillflyktsort som skapar avstånd istället för närhet. För i köket är all tystnad inte av samma slag – den kan antingen ge helande vila eller bygga osynliga murar.   Tystnaden i köket – ibland ett tecken på total samordning, ibland bara ett effektivt sätt att begränsa samtalet till nästa kaffetår.”   Blicken som säger allt En morgon för inte så länge sedan arbetade jag och min assistent oss igenom morgonrutinerna utan att nästan säga ett ord. Ändå minns jag det som ett av våra bästa samarbeten. En blick mot kaffebryggaren. En liten nick. Ett ögonkast mot rullstolen. Inga frågor och inga instruktioner. Det är märkligt hur mycket som kan förmedlas utan ord. Ibland brukar människor tala om att en assistent arbetar ...
Läs mer